Jag har fan fått nog. Jävla London. Har typ kommit till vägens ände känns det som. Jag har tittat efter en liten enkel etta till min och min kille i vad som känns en evighet nu. Men alltså jag har fått nog. Jag pallar inte. Det är fan inte mänskligt att betala 6 veckors deposition plus en hel månadshyra plus en agency fee om du nu hyr genom en sådan. DET ÄR INTE MÄNSKLIGT LONDON!
Alltså det är patetiskt. Inte fan betalar man en halvförmögenhet innan man flyttar in någonstans i Sverige?! Blir så himla arg. Jag sparar och sparar pengar men det räcker ju ändå inte. Och flygen till Sverige över jul kan ju ta och köra upp sig någonstans.
Jag HATAR att livet påverkas av pengar. Jag HATAR det. Pengar gör ingen nytta i mitt liv. Jag är inte lyckligare när jag har mycket pengar än när jag är luspank. Men just att pengar begränsar en så förbaskat mycket. Det irriterande är att jag är inte luspank. Jag klarar mig gott och väl. Men det räcker ju fasen ändå inte!!! Det är just det här steget att kunna flytta in någonstans, all denna extra kostnad innan du ens får nyckeln till stället. Så fort det är gjort börjar ju det om som vanligt, då kan jag betala veckohyra eller vad det nu är utan problem. Men att få ihop den här halva miljarden innan... fan vad arg jag blir. Bäst att jag får mycket provision från jobbet denna vecka!
Jag kan ju inte heller gå runt och leva på absolut ingenting. Jag måste ju fortfarande betala transport, mobil och hyra här.. så man går ju lite upp och ner även om det går uppåt för varje vecka. Men pft.
Idag såg jag någon som i princip levde på enbart sina föräldrars pengar. Sånt stör mig också jädrans mycket. Jag tycker det är ett oerhört omoget beteende att förvänta sig att ens föräldrar ska betala allt. Jag ber enbart mina föräldrar om lite stöd om det verkligen behövs. Som typ nu när jag verkligen måste boka flyg men samtidigt spara för att kunna flytta. (Och ja, flytten ÄR nödvändig då ens före-detta flickvän igår försökte bryta sig in i vår lägenhet genom både badrummet och mitt rum).
Men jag fattar inte hur man kan vara 18+ och inte kunna ta lite ansvar själv. Inte konstigt att så många "rika" människor framstår som snorungar ibland. Jag har levt stor del av mitt liv på studiebidraget, egen lön och sparingar. Jag har gjort jättemycket kul för mina egna pengar. Sen att idiotskolan jag gick på lurade mig på pengar och jag var tvungen att få hjälp av mina föräldrar att överleva nu i våras, det irriterar mig som tusan. Men jag ska verkligen betala tillbaka så snart jag kan!
Min pojkvän är en sådan som tycker att han ska "ta hand" om mig finansiellt. Jag har sagt flera gånger att jag kommer aldrig fråga honom om pengar. Om han VILL spendera pengar på mig eller betala halva min hyra som han gör ibland.. det är HANS val. Jag tar emot pengarna, men jag har absolut inte bett om dom. Jag vet att han bara vill väl och när jag väl fått ordning på boende och inkomst ordentligt är det jag som vill bjuda tillbaka en hel del.
Det är konstigt hur pengar, pappersbitar och metallplattor ska styra en hel planet. Tänk om vi betalade med Haribo-nappar, vore inte det bra? Det tycker jag vi kör på!
(Ja, jag kanske låter grinig och provokativ i detta inlägg men who the fuck cares!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar