tisdag 28 januari 2014

28th January 2014

Waddap?!
I'm lying here in my bed, next to my best friend = the heater and listening to the rain that drops on the window. Awww how cheesy?! No I like it and I'm happy I'm not out in this weather. It's raining so often now.. London is living up to the rumour. I even had to buy a new umbrella. And to the woman who almost forced me to buy a normal mascara instead of a waterproof one.. THANKS!!

Well, it's Tuesday today right?  The days just melts together and I have no idea about either time or day. Thought it was Thursday today actually. Well it's not and I still have a few days to finnish my 100 essays. Wonderful...  think I'm going to try to talk with the school tomorrow again about the moving. I'm almost to exhausted to talk to them again because I think they're rude and I'm still a student and should get the help I want and also be greeted nicely. Let's see how it goes. After all I've been promised to be able to move and if they say anything else, they can count on that I'll be a pain in the ass.

I've become much stronger and rougher here in London. A year ago I would probably not even care but today I do.  And to people who think they can treat me however, pft. I may be a sweet little girl but get on my wrong side and it's  not that fun anymore.

But ok, let's drop that. I'm excited! My lovely, best mom is coming to visit me in march! I can't wait! Wilk be great to finally have some one from my family here! Would love to bring my whole family here and show everything but I understand if that's impossible. But yeah my mom will be here on my spring break and it will be so much fun! Hopefully my dad and his wife can come aswell sometimes, want to show everyone my life in london! :)

Now sweethearts, its time for me to sleep. Early lessons tomorrow... good night! ♥

söndag 26 januari 2014

Difference between Sweden and UK

Good evening folks!

I've been thinking about a few things that people do/have here in UK... things that I find quite strange and different from Sweden.

1. There's no towel to dry your hands on  in the toilets. I guess you just dry your hands on your trousers. The funny thing is that I'm still standing for a second every time I've washed my hands and are looking for a towel, but there's nothing.

2. What's the thing with carpets all over the floors? I mean, it's quite nice to walk on but why? Isn't it horrible to clean?

3. Why do they eat so incredible much chicken? Why? Why? Why? It's chicken every where. Chicken, chicken, chicken. I do like chicken, but some other meat would be totally ok aswell.

4. 98% of all the men I saw in Waterloo last Friday had a really proper and good looking style. No matter what age. In my city you're lucky to see two welldressed boys in a day. Almost.

5. You do actually go on dates in UK. In Sweden it's just a thing you say but it never happens. "Let's meet up" "Yeah". Then it's over. Swedish guys should learn from British.

6. In London you find a job or at least can go to a job interview the day after you send in your CV. In Sweden you wait for 4 weeks before you get a e-mail. "Thanks your your application, unfortunately a lot of persons have applied and we have decided to choose some others than you. Thank you" Then it goes over and over again.

7. People here are nice. Now I don't mean that every single person in Sweden is rude. But most of us are. Swedish people don't say sorry, you definitely not make sure that the bus waits for you if someone sees you running for the bus.

8. Another thing that makes swedes looks silly is that when we're in a store and wants to look at i.e. a t-shirt, and someone else is looking at the same, you WAIT til the other person is gone. Here you just go and stand together with the other person and looks at the same thing.

I think that's enough. Sweden and UK are quite different. I'll always love Sweden but you have to be in another country to see how silly we can be, haha! x

lördag 25 januari 2014

25th January 2014

Okey, my last post was about my school and why I'm so unhappy with it and how they treat their students. I think how they've acted to me the last week is insanely rude.

Anyway. Time to be positive and think of the things I do outside school. That's much more fun. 
Since last time I wrote... well... I've been in Hackney, getting lost in North London, found a beautiful view from Alexandra Palace and went to Milkshake City to have a wonderful milkshake. I've been on a TV-show with Skavlan, Bill Gates (!) and Blondie and a few others. Last night we went to a nightclub and danced. Completely sober! Still going on with the non-alcohol-promise. Just a week left! ;) 
What else? Hm.. today I were supposed to do a lot but it ended up with skyping with my mom in O2 and going to Stratford to buy new headphones because I break them all the time.
I've also had a trial shift in a pub!! You see, you can do a lot of things in a couple of weeks in London.

Oh, I've also been in Bluewater. Such a beautiful shopping center. It's absolutely beautiful there! I was there 2005 with my school, so funny to see some memories. 

I don't have any pictures on my computer but I promise I'll upload soon. I'm not so good at updating this year, I'm sorry. I'll try to be better and post pictures like last year. Even if I felt stupid for always posting pictures, people seemed to like it.. so I'll start to post more again!

PUSS!

Min åsikt om EF London

Jag tänker skriva av mig lite nu. Jag tar det på svenska. Jag vill bara få berätta hur jag upplever min skola och bemötandet. De som känner mig vet att jag är ganska så missnöjd och även om jag läste många bloggar innan jag bestämde mig, där det stod att deras resor med EF har varit jättebra och minnen för livet. Och ja, minnen för livet har jag verkligen fått. Men skolan i sig ger inte mig mycket. Det enda det ger mig är frustration och så många gånger som jag har känt att ”Nä, nu skiter jag fan i det här och åker hem.” Men, jag vill stanna i London och därför har jag valt att bita ihop och stanna kvar i skolan.

I alla fall, innan jag åkte så tyckte jag att bemötandet var jättebra. Jag fick all den hjälp jag behövde och det kändes jättebra. Så jag kan absolut inte klaga på den delen. Dagen kom då jag landar i London och kommer till min värdfamilj. Jag hinner knappt vara i huset innan min värd, som har haft studenter hos sig i säkert 10 år, säger att ”Ja, jag vill bara vara ärlig och berätta att ingen av studenterna jag har haft har gillat skolan...” Oj. Det var man väl inte riktigt beredd på. Men jag gick till skolan och ville skaffa mig en egen uppfattning. Jag fick en lärare som faktiskt var bra. Det var engelska klassen. Sedan fick jag två olika lärare inom mode. Vilket skämt. Vilket otroligt skämt. Den enda hade 0,00% pondus. Hon kunde inte sätta näven i bordet och säga ”nu gör vi så här och såhär” utan det var bara ”okej” så fort vi sa något. Vi fick lära oss hur man använder nål och tråd. Eller nej, inte hur, utan till VAD man använder nål och tråd. Vi fick veta att på skolan som erbjuder en fantastisk modeutbildning, endast har EN symaskin åt kanske 15-16 elever, ingen budget alls till att köpa material till oss, utan det ska vi köpa själva. Ja, jag hade fått informationen om att räkna med att få köpa pennor, skissböcker osv. Men inte att skolan inte tänker ge oss NÅGONTING och samtidigt kräva TRE projekt som t.ex. sy ett klädesplagg för att vi skulle nå målen. Det var en av klasserna. Den andra klassen, där vi skulle lära oss mode illustrationer... Läraren pratade på som bara den, om negativa sidor på en bild, rytm, energi, osv. Jaha. I tre månader satt vi och ritade kroppar, händer, fötter, ansikten... På någon vecka fick vi klistra ihop en otroligt oprofissionel ”moodboard”, alltså en inspirationstavla. Vi hade sedan en utställning med allt vi hade gjort i  modeklasserna. Alltså inte mycket... utställningen var för att andra elever skulle komma och titta och så även våra lärare. Våra lärare kom inte. 4 klasser kanske kom och titta. Vi satt i säkert 5 timmar och bara ödslade tid.

Kontoret visste att vi inte var nöjda med modeklassen, vad gjorde dom? Tja, ingenting i princip. SISTA lektionen innan jullovet fick vi veta att vår ena lärare inte varit modelärare utan KONST-lärare. Därför hade vi suttit och ritat händer, fötter osv. Vi blev ”lovade” att det skulle bli bättre till nästa termin. Vad fick vi för kompensation för det här? Ja, kontoret ville erbjuda oss EN LEKTION med en annan KONSTLÄRARE om hur man gör konst osv. Ehhhh..... okej. Tack. Det får mig att glömma tre plågsamma månader där jag slängt pengarna i sjön.

Under min första termin hade jag också en rumskamrat som betedde sig otroligt konstigt. Jag hade aldrig sett dess liknande och visste ärligt talat inte hur jag skulle sköta situationen. Det slutade med att jag och rumskamraten slutade prata helt med varandra. Jag hade frågat henne tidigare om allt var ok och om hon var ledsen fick hon mer än gärna komma och prata med mig för jag lyssnar gärna och vill inte se folk ledsna. Men nej, enligt henne var det ok och hon pratade aldrig med mig. Jag blev både irriterad och orolig och gick till kontoret och förklarade situationen och att de borde ta ett snack med henne och se om allt var okej. Gjorde dom det? Nej. Jag fick gå till kontoret två-tre gånger innan någonting hände. Till slut slutar det med att hon har gått till kontoret och ber om att flytta pga. MIG. För hon tyckte jag gjorde henne obekväm. Alltså.. jaha. Jag har då aldrig haft något mål att såra någon. Jag är den person som alltid lyssnar, erbjuder sig att ställa upp osv. Skit är vad man får tillbaka. Så nu var jag tydligen den ”elaka” från skolans håll sett. Som tur är finns det EN trevlig person på kontoret. De andra är väldigt arroganta, nedvärderande och jag tycker inte om att prata med dom. Han förstod situationen och berättade för mig att hon skulle flytta. Värden hade fått information om att det skulle komma en ny tjej till rummet, då skolan sagt att det var massa tjejer som ville flytta. Kom det någon? Nej. Jag hade rummet för mig själv i säkert en månad. Sedan blev det jullov och när jag kom tillbaka hade det kommit en tjej. En supergullig tjej, så det kändes jättebra.

Den 17 december skulle jag delbetala min kurs. Jag får mina lånepengar på kontot och ska betala och jag betalar. Får inte ett enda öre kvar. Helt pank. Hade inte en krona i plånboken.  Varför? Jo, för innan jag åkte till London hade jag fått informationen till mig att ”Du får studiebidrag, en summa du kan ha som fickpengar”. Eh va? Jag fick inga pengar? De gick ju rakt in till skolan när jag skulle delbetala något jag egentligen inte ville delbetala. Så var jag helt körd. Det var så nära att jag inte ens kunde åka tillbaka till London. Jag pratade med EF igen och det enda jag fick var ”Det måste blivit ett missförstånd”. Eh, jo men minst sagt. Det var det jag fick. Gött.


Jag kom i alla fall tillbaka till London. Första veckan kändes det jättebra faktiskt. Sedan började det hända något konstigt i min värdfamilj, av någon anledning kände jag mig inte välkommen alls och jag var otroligt obekväm. Jag hade en klump i magen varje gång jag skulle åka hem. Jag kände att så kan det ju inte vara. Men, Alexandra hade en rumskamrat som skulle flytta ut i februari och vi tänkte att då kan ju jag flytta in? Eftersom vi gör så mycket tillsammans skulle det bara bli bättre och smidigare. Så jag går till kontoret igen, pratar med en kvinna, förklarar situationen, berättar att jag gärna vill flytta in till henne, jag säger att jag inte trivs hos min värdfamilj och vet inte om jag skulle kunna ”hålla ut” fram tills den dagen då jag kan flytta till Alexandra. ”Jag ska kolla upp detta, kom tillbaka imorgon”, är informationen jag får. Jag kommer tillbaka och pratar med den enda supertrevliga personen på kontoret. Jag nämner att jag vill flytta till henne, att jag inte trivs där jag är nu osv. ”Absolut! Inga problem, klart du kan flytta in! Hennes rumskamrat måste bara bekräfta att hon flyttar ut så vet vi när du kan flytta.” Skitbra ju! Sedan blev det ännu värre hos min dåvarande värdfamilj och jag kände att jag måste därifrån. Jag flyttade ut. Ringde till skolans nödnummer och förklarade situationen. Personen jag pratar med säger ”Men Linda, du måste ju prata med oss innan du vill flytta ut!” Eh, ja men det hade jag ju gjort?! TVÅ GÅNGER? Jag säger även i telefonen ”Jag behöver en ny värdfamilj men jag ska flytta om tre veckor igen, så ni vet”. ”Okej, hejdå. Klick.” Är vad  jag får. De lyssnar inte. Jag kommer till skolan, får flytta och hamnar hos en ny familj som känns bra. Jag pratar med en på kontoret bara för att höra om Alexandras rumskamrat  bekräftat ännu. Jag får återigen dra heeela historien. ”Jag ska kolla detta, jag mailar dig så håll koll där”. Okej... Jag väntar tills fredagen då jag fortfarande inte fått ett mail. Jag går till kontoret, nästan en vecka sedan jag flyttade. Prata med samma tjej som jag pratade med från allra första början. Hon verkar nu dock ha tappat allt jag sagt. ”Men du flyttade ju nyss? Vad är det för fel med den du bor hos nu?” Jag förklarar klart och tydligt att det var sagt redan från början att jag skulle flytta till Alexandra och jag har förklarat tusen gånger om att jag visste inte om jag kunde stanna hos min förra värd fram till februari. Jag förklarar igen och det enda hon säger är att ”Men hon ska vara här till maj o blablabla”. Jag blir otroligt irriterad och säger ordagrant att ”Jag blir så jävla trött på det här” och får typ en ”men lilla gumman lugna ner dig nu, du ska inte tro att du kan bestämma över dig själv”-blick. Aldrig mött otrevligare personal. En annan från kontoret kommer fram och undrar vad som händer och jag förklarar åååter igen... ”Men du ringde ju i lördags, du kan inte flytta bara för att du vill” JAG SA TILL DOM I TELEFONEN ATT JAG SKA FLYTTA  I FEBRUARI TILL MIN KOMPIS MEN DU SLÄNGDE PÅ LUREN I ÖRAT PÅ MIG. Och jag håller på att bli tokig. De säger att ”Ni måste säga till hennes rumskompis att komma och prata med oss, vi kan ändå inte göra någonting innan dess.” Så nu ska vi tre gå dit tillsammans och om de inte löser detta nu, jag kommer hota med att sluta skolan. Jag har blivit lovad att det är INGA problem att jag flyttar. Jag orkar inte mer av deras skit. De bryr sig inte om sina elever, det ända de bryr sig om är pengar och att de ska ha så bra rykte som möjligt. Men på detta sätt får de då inget bra rykte. Jag har inga problem med att sätta mig och berätta allt rakt i ansiktet på dom hur jävla missnöjd jag är.


Från djupet av mitt hjärta, detta är det största misstaget jag någonsin gjort. Att studera med EF, som man läst om sedan man var 15, som verkade helt underbart, är det största jävla misstag i mitt liv. Jag är glad för att jag kom till London, att jag träffat vänner osv. Men alltså, att åka hit och vara student av en penga-besatt ”skola”  och ta ett jävla lån för att göra det. Fy, jag önskar jag aldrig gjort det.
Vänner. EF kanske har bra skolor i andra delar av världen, men i London. Personalen är otrevliga, skolan är så trång så du inte ens kan komma in på toaletten utan att fastna med väskan när du försöker stänga dörren och förvänta dig ingen hjälp. Gå inte in på kontoret och låt dig tryckas ner för det ända de försöker få dig att känna är ”Du är bara student, du har inget att säga till om och din engelska är kass”.

Jag hoppas nu att folk kan förstå att jag inte är bitter utan jag är bara otroligt, otroligt besviken. Detta var INTE vad jag väntade mig. Och över min döda kropp att jag skulle sprida goda ord om denna skola. Jag vill berätta sanningen ur mitt perspektiv. Och precis så här är det.
Visst att det är kul att få ett ”diplom”, men jag är otroligt sugen på att börja söka heltidsjobb istället så jag kan börja försörja mig och hoppa av skolan. Det har gått tre veckor och jag längtar ihjäl mig till maj för att få sluta skolan. Jag ska inte säga hata, för jag säger aldrig hatar, men jag ogillar denna skolan otroligt, otroligt mycket.


söndag 12 januari 2014

Back to make 2014 the best year in history

OK! WADDAP! I'm back from my blogpaus. I've been in London for a week now and it was great to come back to this lovely city. I'm so passionated to make this year the best year of my life. The start have been quite..bad.. but it can only get better! Tomorrow I'm going to the bank, I've applied for a few jobs already but I'll keep going. I'm so ready to find a job! I'm still in school but I could work nights, weekends.. I don't care, because I want to build a life here in London and stay after the graduation so it's time to start earn some money! Me and Alexandra have som big plans. Our goal is find a flat to share after school and then just take it from there. So a job is quite needed! But it seems like we will be roommates sooner than later! Which is great!

But that's not the only goal we have! There's a few things. 2014 shall be a good and funny year! No alcohol before February, at least! If we can keep away longer we will! Yesterday we started jogging. Really good actually. We ran next to Thames in South Bank, so beautiful and the sun was shining! Next sunday we will join a free "jogging-group". Haha, I love how we're so passionated about this. Another thing is that we some week will say yes to everything (if it isn't toooooo extreme and expensive haha) but in that case we will have to say no in another way than just saying "No". That will be a interesting week.
And to the people who says "You'll never fix all that" Wait and see! We are ready to make 2014 aaah-mazing! Let's find a Valentines date and a job and we'll be fine, haha!

Today we heard it was "No trousers on the tube-day". We didn't see anyone without trousers tho... but we found our way to Hammersmith. Yes, we go to random places that seems fun. The other day we decided to go to Brixton, because why not? Then Pimlico seemed to be fun, so we went there as well. Very much randomness in our trips.

I'll start blogging more again! PUSS!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

OK! Jag är tillbaka från en liten bloggpaus. Befann mig i Sverige i nästan en månad och hade det underbart! Så mycket kärlek till min familj och vänner. Ville nästan stanna hemma för gott, haha. Men så fort jag landade i London kände jag att det var så rätt. Kände mig otroligt glad första dagarna. Trots att situationen är annorlunda nu. Men situationen har åter igen ändrats och imorgon ska jag nog be om att få byta värdfamilj. Känner mig inte så välkommen här längre tyvärr. Jag ska ta mig en funderare i alla fall. Men oavsett om jag byter denna vecka eller inte, kommer jag antagligen byta i februari och bege mig till Alexandras värd. Hur grymt som helst! Vi har börjat ha planer på att skaffa boende tillsammans efter skolan är slut, så är väl bra att smygstarta lite!

Har bannemig bestämt mig för att 2014 ska bli mitt år och jag ska minsann visa världen att jag kan lyckas. Att komma till London var inga problem, men att stanna och bygga upp ett liv. Det är vad jag vill!
Så imorgon beger jag mig till en bank för att öppna ett engelskt bankkonto, ska söka fler jobb. Har redan skickat in någon ansökan. Får väl även börja ge sig ut på gatan och lämna in CV eller bara fråga på en pub om de behöver extra personal. Har väl aldrig riktigt sett mig själv som någon bartender eller jobba med mat eller dryck. Men har hört att bartender är både roligt och att man lär ju sig med tiden. Så vi får väl se vilket typ av jobb man hittar, men jag ska ta mig tusan hitta något! Får ju bli deltid eller helger eftersom jag går kvar i skolan.

Igår började Alexandra och jag även att jogga. Vi ska försöka komma igång ordentligt med hela livet nu. Vi sprang bredvid Thames i South Bank. Det är så himla fint där! Nästa söndag ska vi haka på någon gratis "joggnings-grupp", haha, kan bli intressant! Har även andra mål så som ingen alkohol innan februari. Om vi klarar, så längre såklart! Vi ska även ha en vecka då vi kommer säga ja till allt. (Ja vi har väl våra gränser) men om man ska säga nej får man hitta på en väg att säga nej utan att säga just ordet nej, haha.
Mycket spännande framför oss!

Idag var det "Inga byxor på tunnelbanan-dagen", vi lyckades dock inte se någon som slängt byxorna. Istället hamnade man i Hammersmith, det var fint! Hamnar alltid på random ställen som verkar intressanta.
Men hörrni, jag börjar 8.45 imorgon vilket betyder att jag måste gå upp typ 6.40, tjoho! Så godnatt, så lovar jag att börja blogga mer igen! PUSS!




onsdag 1 januari 2014

2014 - Be good to me.

Så var det nytt år och tiden går fortare och fortare. Om tre dagar ska jag ge mig iväg igen och jag känner mig ärligt talat inte redo. Jag känner mig inte klar. Jag vill bara vara hemma i tryggheten och hänga med min fina familj och vänner, bara liiite till. Snälla?! Jag ska börja packa snart tänkte jag. Hejdå-tillfällerna börjar bli fler och fler. De suger nästan hårdare nu än sist. Nu ska jag vara borta nästan dubbelt så länge och jag vet att alla inte kommer kunna åka och hälsa på mig. Om jag skulle bli rik hade jag köpt en flygbiljett åt alla fina människor, så fick alla komma och se underbara London. Imorgon ska jag säga hejdå till pappa, och helgen kommer bjuda på hejdå till alla underbara brorsbarn igen. Älskar de så. Inga kan ge mig så mycket kärlek och glädje som mina fina, fina brorsbarn. Om de bara visste hur mycket faster bryr sig om dom alla.
Imorse spelade underbara Micka en låt hon skrivit, som var inspirerad av vårt kompisgäng och jag börja lipa, bara för jag kom och tänka på att jag inte kommer träffa dom på så länge. Japp, jag är verkligen världens crybaby när det kommer till hejdå, eller "Vi ses". Fem månader är egentligen ingenting, men ändå är det så mycket.

Nåja, det är inte söndag ännu. Jag kommer sitta på tåget mot Kastrup och gråta en halvtimme efter sagt hejdå till mamma och katterna. Folk lär väl tro jag är störd. Det är väl inte riktigt så som i London, där folk faktiskt frågar "Hur mår du?" om någon ser lite ledsen ut. Men jag har börjat vänja mig vid den svenska otrevligheten igen. I början blev jag så himla arg på folk i butiker som inte sa ursäkta efter att de råkat knuffa till en.

Nyårsafton igår var jättemysig. Jag körde nyktert i år. Det slutade väl inte riktigt toppen, under min senaste utgång, så jag hade ingen större lust att dricka något annat än vatten igår. Sen så tycker jag väl nyårsafton kan vara lite överskattat ibland. 00.00 är det kul, men sedan är det ju precis som vanligt igen. Vi satt hemma hos Micka och drack te och pratade strunt och hade allmänt trevligt och mysigt. Somnade som en stock halv fem och trots att jag inte varit bakis så har jag knappt orkat resa mig från soffan idag. Har ni några nyårslöften? Jag har ingenting direkt, mer än att jag tänker mig att i år gör jag what the fuck I want. Jag ska verkligen göra precis vad jag känner för. Även om jag lyckades rätt så bra 2013, ska jag skratta mer, tänka positivt, älska mer och bara må så bra som det går för stunden. Sedan att jag också vill försöka komma igång med träningen, är väl ja.. tveksamt om det händer, men kanske. Får väl börja ta och springa i Hyde Park eller något? Jag hoppas på ett år med mycket, mycket glädje och kärlek. Jag orkar inte med deprimerande månader som 2013 hade. Jag hoppas att jag nästa nyår kan säga "Detta var det bästa året i mitt liv". Det är mitt mål. Göra 2014 till mitt livs bästa år.