One month.

Då är det exakt en månad kvar, sedan går jag till sängs i min egen säng i Sverige igen. Himla skum känsla. Har redan pratat om den stunden man går till varsin gate, säger hejdå och sätter sig ensam på flyget hem.
"Vi ska ju till nästan samma land i alla fall", som jag sa till Alexandra, haha. Jag flyger ju till Danmark innan jag kommer till Sverige. Kommer bli tufft. Även om London kallar innan sommaren är borta. Just nu går det inte toppen med jobb, men jag är ingen förlorare. Jag vill kicka igång livet nu och tänker inte ge upp så länge jag kan gå på mina ben.

Tiden här i London i år har flygt iväg och jag tycker det var nyss jag var hemma. Där för har jag inte drabbats av den extrema hemlängtan. Så som förra året, efter någon månad var jag så hemsjuk så jag nästan grät mig till sömns ibland. Nu känns det dock som att jag skulle kunna stanna några månader till. Men jag längtar ju såklart efter familjen så ska bli skönt. Längtar ihjäl mig efter Zoo-apor. Jag har nog aldrig varit så sugen i hela mitt liv. Jag vill också ha potatissallad, vanligt kött, KOKT potatis, saker som inte är friterat och kranvatten som inte smakar klorin.Att gå runt i hemmet utan att känna heltäckningsmatta under fötterna, eller frysa ihjäl för att elementet inte är på. Även att kunna koppla upp mig till ett bra Wifi, det är en härlig känsla.

Nåja, jag har en seg kväll ikväll. Har "påsklov" till tisdag nu, så får se vad man ska hitta på.
Tror dock jag ska glo på film eller sova nu. Är ju så himla rolig nu för tiden! ;)
Puss, ses snart i Sverige!

The end will lead to a new beginning

Det är fredagkväll och jag ligger hemma och chillar. Skönt faktiskt. Känns faktiskt riktigt skönt att ha tagit ett sådant lång-break från festande. Fortfarande inte festat loss ordentligt i år. Och det är inget jag saknar. Jag saknar inte att vakna och må illa. Det känns så ovärt. Jag njuter mer av livet när jag är nykter. När jag dricker får jag bara en extra framkallad glädje. Menar inte nu att jag gått och blivit nykterist men jag har då verkligen inte samma sug till att festa nu, så som jag hade förra året. Eller rättare sagt förra hösten.

Tror förra hösten var mest ett stort kaos. Känslomässigt kaos. Allt var nytt. Det var nya känslor, ny stad, nya vänner. Och med ett krossat hjärta kändes det som en drink var ett väldigt bra plåster.
I år är jag mer bekväm. Jag har kommit in i storstadslivet, jag känner mig mer som en Londoner än någonsin och med en månad kvar är jag lyckligare än någonsin. Jag har någon jag tycker så mycket om, som tycker om mig. Någon som fått mig tro på att fina känslor faktiskt existerar igen. Jag bor med min andra hälft här i London och allt känns bara rätt. Utom skolan då, men den har jag ju aldrig gillat, så jag orkar inte riktigt bry mig längre. Men för övrigt känns det som att jag är redo nu, jag är redo att bli vuxen. Vi kämpar vidare med att komma tillbaka till London as soon as possible. Jag vill ju hem och träffa alla vänner och familj. Men jag vill inte heller vara borta från staden för länge, och självklart inte från min pojkvän. Det hade känts så fel att förstöra något som känns så rätt, genom att ge upp och åka hem till Sverige.

Just nu ligger jag och lyssnar på The Beatles. Pluggade om the conspiracy om Paul McCartney för någon dag sedan. Sen dess har jag blivit lite mer besatt av deras musik. Har alltid gillat Beatles, särskilt deras tidiga låtar.
Hoppas alla mår bra. Så ses vi kanske i Sverige om ca en månad! Lovar att uppdatera innan dess, haha! ;-)