So, my spring break is over. Seriously, can we freeze the time just for a little while? Time goes too fast. I'm freaking out. It's less than 2 months then everything is over. Sure, I want to stay here and I will really try my best. I'm applying for jobs but so far I've not been succesful. Well, I'm just going to keep trying and not give up. I'm just not ready to say goodbye to London and my life here. I can't see myself sit in Sweden, be unemployed for another 5 months, (because that's how it is in Sweden) and just fall back to depressing feelings. I've been there and I'm not going back. Never. Ever. I want to be happy and just start my life. It feels like if I don't get a job soon after this, I don't even know. It's like I'm stuck. I've been stuck for years after graduation. I just want to start my real life. Start earning money, have a own home, take care of myself, learn how to cook, understand the grown-up life. Now I just feel like something in the middle. I'm not a teenager anymore, I'm not old enough to understand everything. I'm just here. My problem is that I don't even know what I want to do. I wwant to stay here, but in what business? I have no idea. It doesn't matter how many hours and how many late nights I stay awake trying to figure it out. I feel like I'm not good enough in anything. Sure I like fashion, I like writing, I like photography, music.. but I'm not super passionated or know very much. Since the time in school slowly is running out, the more I feel stupid for still not figured it out. I thought these nine months would help me. But no, all I know is that I want to be here. That's it.
But school, oh god... I'm so extremely not excited to go back to that shithole tomorrow. Even if that's the reason why I can stay here right now. My new timetable is ok except on Fridays. I have a break between 11.40 to 5.05. HELLO?! What are you thinking? I'm not ok with this. Will tell them to change.
I've noticed that when I write on computer, which I don't do very often. I write so much. It's like I can't stop. I express myself so much better when I'm writing but it's hard to write on a tablet, if you compare to a laptop where you just can let your fingers dance over the keyboard.
Well, the spring break. It was great. Ok, we wasted the first week basically. Didn't do much at all. Just relaxed, which have made me a bit lazy now, haha. But last Tuesday my mom finally came to London. It was sooo much fun. I really miss her now though.We did basically everything in 2 days. Big Ben, London Eye, Trafalgar Square, Piccadilly, Oxford St, Notting Hill, Camden, Canary Wharf, Greenwich, Tower Bridge, Westfield... you name it. She left this Saturday morning, so it was a bit sad. I found myself sobing on the bus back home. I'm a a crybaby, haha.
Yesterday we found out that the TV is working. So now we watch it all day long, haha. Found a million of music-channels, so right now I'm watching musicvideos from 2009. Quite fun with flashbacks. "Only girl in the world" with Rihanna right now, love that song!
But ok, now I'm just writing shit, haha. Should stop and just write something for myself. Take care peeps, cheers and kiss x
from Sweden to UK
söndag 23 mars 2014
söndag 16 mars 2014
20? Snarare 60
Vem tror mig när jag säger att jag börjat träna? Inte sådär jätte hardcore så att jag går på gym, men jag tränar. Har gjort det i fem veckor nu. I början gjorde jag 50 squats varje dag. Sedan började vi med en challenge, så man ökar med 5 varje dag. Så idag gjorde jag 140. Lite ass tycker jag mig ha fått, haha! Gör även armhävningar, minst 50 per dag. Tränar även vaderna och ibland, ibland är vi ute och springer. Det ni, det trodde inte ens jag själv.
Jag och Alexandra har funderat på hur vårt liv har förändrats sen förra året. Vi känner oss garanterat som pensionärer. Vi dricker nästan aldrig (vi har druckit två gånger sedan vi kom hit). Jag var lite sliten i lördags, och direkt kände jag "fyfan vad ovärt". Haha. Vi går ofta långa promenader bredvid vattnet, bara för att njuta. Vi säger gamling uttryck. Sitter hemma och myser framför film.Vi har börjat käka vitaminer, orkar knappt bry sig om hur man ser ut så ser för det mesta ut; osminkad och inte alls smickrande kläder, bekväma skor istället för klackar. Haha. Det är hemskt. Vi strechar också, för att inte bli stelare än vad vi redan är. Går ut i solen och bara "ahhh, måste suga in mig lite vitaminer". Ja, listan kan bli lång. Men även om vi festat lite halft sådär, så känner jag inte att "dricka är något jag måste". Känns skönt. Men vi har ju bokat upp en kväll med några gamla goa vänner, så då blir det nog en skål eller två. En knäskål. (Internskämt)
Hur var det förra året då? "Det är tisdag, klart vi ska dricka!" , "Åh, jag klarade min presentation, skål på det!" Fest varje helg. Vardagar och massa, massa tonåriga fasoner. Saknar det faktiskt inte. Lite ibland, för det känns som man inte brydde sig. Men nu... ja... livet är helt ok!
Men saknar lite festkvällar på Deluxe i Växjö! Taggar redan utgång när jag kommer tillbaka i maj! ;)
Jag och Alexandra har funderat på hur vårt liv har förändrats sen förra året. Vi känner oss garanterat som pensionärer. Vi dricker nästan aldrig (vi har druckit två gånger sedan vi kom hit). Jag var lite sliten i lördags, och direkt kände jag "fyfan vad ovärt". Haha. Vi går ofta långa promenader bredvid vattnet, bara för att njuta. Vi säger gamling uttryck. Sitter hemma och myser framför film.Vi har börjat käka vitaminer, orkar knappt bry sig om hur man ser ut så ser för det mesta ut; osminkad och inte alls smickrande kläder, bekväma skor istället för klackar. Haha. Det är hemskt. Vi strechar också, för att inte bli stelare än vad vi redan är. Går ut i solen och bara "ahhh, måste suga in mig lite vitaminer". Ja, listan kan bli lång. Men även om vi festat lite halft sådär, så känner jag inte att "dricka är något jag måste". Känns skönt. Men vi har ju bokat upp en kväll med några gamla goa vänner, så då blir det nog en skål eller två. En knäskål. (Internskämt)
Hur var det förra året då? "Det är tisdag, klart vi ska dricka!" , "Åh, jag klarade min presentation, skål på det!" Fest varje helg. Vardagar och massa, massa tonåriga fasoner. Saknar det faktiskt inte. Lite ibland, för det känns som man inte brydde sig. Men nu... ja... livet är helt ok!
Men saknar lite festkvällar på Deluxe i Växjö! Taggar redan utgång när jag kommer tillbaka i maj! ;)
#räddadaggmaskarna
Jag är så himla mamma-sjuk just nu. Hon är så bra och jag saknar henne massa, massa, massa! Ska bli så kul att hon äntligen kommer hit. Ångesten kommer dock när jag inser att imorgon är det exakt två månader kvar tills tiden här med EF är slut. EF-upplevelsen har varit 75% katastrof, men London har verkligen fått mig att växa som person. Och London har fått mig att inse att jag absolut tokvägrar att gå tillbaka till Arbetsförmedlingen i Sverige. Så om saker och ting löser sig kan jag stanna kvar.
Men det är lite som Markus Krunegård säger "London krossade mitt unga hjärta". Så mycket som mitt hjärta har värkt under tiden här, så mycket har det inte värkt under hela mitt liv. Men nu verkar det ju ändå gå rätt bra och jag hoppas mitt hjärta får förbli helt för ett bra tag framöver. Han är ju ändå väldigt fin han som tog det.
London har också lärt mig prata bättre engelska, och jag kämpar ständigt med att låta så mycket brittisk jag bara kan. Många svenskar har ju förmågan att låta amerikanska och jag tycker det är hemskt. Jag älskar brittiska och därför vill jag ha den engelskan också. Men fick ju höra när jag var hemma under jul att jag lät mer brittisk, så förhoppningsvis har jag improved even more. Ja lite svengelska också där. Jag kan fortfarande svenska men har förmågan att börja meningen på svenska och avsluta med english. Så kan det gå. Kanske kan spela in en liten videohälsning till er så kan ni ju höra min underbara engelska, haha.
London har även gett mig attityd. Jag må fortfarande vara lite blyg, lite tillbakadragen osv. Men jag har då bannemig tuffat till mig. Jag är inte rädd för att säga saker och om man springer på Oxford St en somrig dag (som idag) får man minsann se till att ha armbågarna utåt. Annars blir man nedklampad.
Det är St. Patricks Day imorgon, idag var det stora celebrations på Trafalgar Square, försökte se något men det var så sjuuuukt mycket människor. Tror aldrig jag sett så många människor på ett torg förut.
Igår satt jag och läste på min gamla, gamla blogg. Så kul. Blev sugen på att börja blogga ordentligt igen. Skriva om viktiga ämnen och tankar. Jag hoppas jag kan få tid för det. Nu blir jag dock lite nervös här. Ena katten är här inne och han sitter och stirrar på något på golvet. Hoppas då bannemig att det inte är en spindel, då jag är ensam här nu. Jag dödar inte den. Hallå jag såg det sjukaste idag. Jag klev av bussen och gick några meter bakom en annan kvinna, plötsligt tvärnitar hon och plockar upp en DAGGMASK och lägger den på gräset istället. (Tror jag? Såg bara att hon tog upp daggmasken och hoppas för guds skull att hon inte gjorde något annat) Alltså...Ja, daggmaskarna ska väl också räddas antar jag. Men usch, det tyckte jag var äckligt och lite konstigt.
Just nu sitter jag och surar för Spotify är ett as. Jag hade inte råd egentligen, men jag är en sådan person att om jag inte har musik. Då är jag typ meningslös. Så förra månaden betalade jag för premium för annars kunde jag inte byta land till UK. (Det går nämligen inte att lyssna på svenska Spotify här) så jag betalde snällt och bytte. Nu utgick mitt Premium. Tror ni inte jag står kvar på svenska? Jävla as. Nu måste jag ju betala igen då, himla schysst. Jätteskoj. Ska se om min mobil kan tänka sig att fungera och tillåta någon annan musik app. Det jobbiga är ju tbanan där det inte finns något internet. Grr... bitterheten som svensk sitter kvar.
Okej, jag skriver detta på dator, det är därför jag skriver så himla mycket. Ska sluta nu. Väntar på att killen ska ringa, som han lovat, men vet ju hur det är på den fronten, så får väl se haha... Godnatt puss och kram!
Men det är lite som Markus Krunegård säger "London krossade mitt unga hjärta". Så mycket som mitt hjärta har värkt under tiden här, så mycket har det inte värkt under hela mitt liv. Men nu verkar det ju ändå gå rätt bra och jag hoppas mitt hjärta får förbli helt för ett bra tag framöver. Han är ju ändå väldigt fin han som tog det.
London har också lärt mig prata bättre engelska, och jag kämpar ständigt med att låta så mycket brittisk jag bara kan. Många svenskar har ju förmågan att låta amerikanska och jag tycker det är hemskt. Jag älskar brittiska och därför vill jag ha den engelskan också. Men fick ju höra när jag var hemma under jul att jag lät mer brittisk, så förhoppningsvis har jag improved even more. Ja lite svengelska också där. Jag kan fortfarande svenska men har förmågan att börja meningen på svenska och avsluta med english. Så kan det gå. Kanske kan spela in en liten videohälsning till er så kan ni ju höra min underbara engelska, haha.
London har även gett mig attityd. Jag må fortfarande vara lite blyg, lite tillbakadragen osv. Men jag har då bannemig tuffat till mig. Jag är inte rädd för att säga saker och om man springer på Oxford St en somrig dag (som idag) får man minsann se till att ha armbågarna utåt. Annars blir man nedklampad.
Det är St. Patricks Day imorgon, idag var det stora celebrations på Trafalgar Square, försökte se något men det var så sjuuuukt mycket människor. Tror aldrig jag sett så många människor på ett torg förut.
Igår satt jag och läste på min gamla, gamla blogg. Så kul. Blev sugen på att börja blogga ordentligt igen. Skriva om viktiga ämnen och tankar. Jag hoppas jag kan få tid för det. Nu blir jag dock lite nervös här. Ena katten är här inne och han sitter och stirrar på något på golvet. Hoppas då bannemig att det inte är en spindel, då jag är ensam här nu. Jag dödar inte den. Hallå jag såg det sjukaste idag. Jag klev av bussen och gick några meter bakom en annan kvinna, plötsligt tvärnitar hon och plockar upp en DAGGMASK och lägger den på gräset istället. (Tror jag? Såg bara att hon tog upp daggmasken och hoppas för guds skull att hon inte gjorde något annat) Alltså...Ja, daggmaskarna ska väl också räddas antar jag. Men usch, det tyckte jag var äckligt och lite konstigt.
Just nu sitter jag och surar för Spotify är ett as. Jag hade inte råd egentligen, men jag är en sådan person att om jag inte har musik. Då är jag typ meningslös. Så förra månaden betalade jag för premium för annars kunde jag inte byta land till UK. (Det går nämligen inte att lyssna på svenska Spotify här) så jag betalde snällt och bytte. Nu utgick mitt Premium. Tror ni inte jag står kvar på svenska? Jävla as. Nu måste jag ju betala igen då, himla schysst. Jätteskoj. Ska se om min mobil kan tänka sig att fungera och tillåta någon annan musik app. Det jobbiga är ju tbanan där det inte finns något internet. Grr... bitterheten som svensk sitter kvar.
Okej, jag skriver detta på dator, det är därför jag skriver så himla mycket. Ska sluta nu. Väntar på att killen ska ringa, som han lovat, men vet ju hur det är på den fronten, så får väl se haha... Godnatt puss och kram!
torsdag 13 mars 2014
Spring break
Mitt humör är värre än en dundrande åskskur just nu. Men ska försöka skriva ett hyfsat glatt inlägg ändå.
Mitt internet är som känt inte på topp längre och jag har försökt uppdatera ett inlägg heeela dagen, men det går bara inte. Så om inte detta funkar nu så ger jag upp.
Det är vårlov och idag var det jättefint väder. Skönt. Vi gick ut sent men gick och tog en promenad längs Thames Path. Det är ju så vi gör nu för tiden. Ingen fest, bara njuta av livet och lugnet, haha.
Älskar våren. På tisdag kommer mamma, äntligen!! Underbart. Hoppas vädret håller i sig.
Men, det jag skrev i inlägget jag försökte uppdatera tidigare, var att jag igår märkte att här i UK har de inte normala yogurt paket. Alltså som typ mjölkpaket eller liknande. De har bara små yogurt eller hinkar. Inte alls samma. Så tänkte jag att detta är väl ändå ett modernt land eller? Men kanske inte, haha. Det är väldigt stor skillnad. När jag åkte hit trodde jag faktiskt inte standarden var så låg som den ändå är. Klart det inte är en svinstia, men det är ändå inte toppskick. Så fort man kommer utanför centrums glamourösa billboards och skyskrapor, så är det en helt annan sida. Det är sopor på gatorna som väntas på att plockas upp av sopbilen. Det är söndriga fönster, skavda dörrar, söndriga fasader. Var 10:e meter finns en butik med allt möjligt krimskrams du kan tänka dig. "Säljer ni en ficklampa?" - "Ja det gör vi kanske, leta bara lite". Allt från godis, alkohol till henna-tatueringar. Dessa butiker ägs alltid av en indisk man. Samtliga butikers logor saknar också en bokstav. Om det står "Fried chicken" så om två dagar står det garanterat bara "F ied Chicken". Det finns snabbmat öööverallt. Oftast just friterad kyckling. Med loggan av en glad, tecknad tupp.
Det är inte alls lika "fräscht" som i Sverige. Det har sin charm, men det är helt klart annorlunda.
Nu ska jag fortsätta vara lite grinig som jag är ikväll. Vi hörs. Pussssss.
Mitt internet är som känt inte på topp längre och jag har försökt uppdatera ett inlägg heeela dagen, men det går bara inte. Så om inte detta funkar nu så ger jag upp.
Det är vårlov och idag var det jättefint väder. Skönt. Vi gick ut sent men gick och tog en promenad längs Thames Path. Det är ju så vi gör nu för tiden. Ingen fest, bara njuta av livet och lugnet, haha.
Älskar våren. På tisdag kommer mamma, äntligen!! Underbart. Hoppas vädret håller i sig.
Men, det jag skrev i inlägget jag försökte uppdatera tidigare, var att jag igår märkte att här i UK har de inte normala yogurt paket. Alltså som typ mjölkpaket eller liknande. De har bara små yogurt eller hinkar. Inte alls samma. Så tänkte jag att detta är väl ändå ett modernt land eller? Men kanske inte, haha. Det är väldigt stor skillnad. När jag åkte hit trodde jag faktiskt inte standarden var så låg som den ändå är. Klart det inte är en svinstia, men det är ändå inte toppskick. Så fort man kommer utanför centrums glamourösa billboards och skyskrapor, så är det en helt annan sida. Det är sopor på gatorna som väntas på att plockas upp av sopbilen. Det är söndriga fönster, skavda dörrar, söndriga fasader. Var 10:e meter finns en butik med allt möjligt krimskrams du kan tänka dig. "Säljer ni en ficklampa?" - "Ja det gör vi kanske, leta bara lite". Allt från godis, alkohol till henna-tatueringar. Dessa butiker ägs alltid av en indisk man. Samtliga butikers logor saknar också en bokstav. Om det står "Fried chicken" så om två dagar står det garanterat bara "F ied Chicken". Det finns snabbmat öööverallt. Oftast just friterad kyckling. Med loggan av en glad, tecknad tupp.
Det är inte alls lika "fräscht" som i Sverige. Det har sin charm, men det är helt klart annorlunda.
Nu ska jag fortsätta vara lite grinig som jag är ikväll. Vi hörs. Pussssss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)