Det jobbiga med mig är att jag är så himla rastlös. Jag klarar inte att göra ingenting och inte heller att vänta. Just nu t.ex. jag har ingen aning om hur min framtid är och jag vet inte vad nästa stora grej är. Och det är väl typ det värsta. Jag vet inte hur länge jag kommer jobba där jag jobbar, jag vet inte hur länge jag bor i London. Jag vet inte vad jag vill göra näst. Det är väl skönt på ett vis att bara leva och låta tiden går. Men sedan är jag sådan att jag tycker nästan att livet slösas som jag bara går och ingenting mäktigt händer. Nu har det varit så mycket senaste året så att nu på ett vis slå sig ner och jobba och bara tjäna ihop pengar.
Jag är på ett vis så jävla trött på London. Jag är trött på verkligen allt, bussar, tåg, mycket folk, skitigt och smutsigt. Men så är det ändå världens absolut bästa stad och jag vill aldrig härifrån. Även om jag hatar det så älskar jag alla bussar, tåg och allt folk.
Jag kräver en sak och mitt nästa hem ska ha 100% svensk standard. Inga jäkla krackelationer i huset, inget sunk, det ska vara rent, fräscht och fint. Det får väl vara mitt nästa mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar