Jag blir så himla trött på mig själv. Jag har förvandlats till det jag absolut inte ville bli. Ett jäkla tråk som går i mjukiskläder och är osminkad varje dag. Det är sååå sällan jag orkar fixa mig för det känns typ ovärt? Varför ska jag fixa mig liksom? Jag tycker om att göra mig fin när jag ska träffa min kille, men annars.. varför ens bry mig om hur jag ser ut? Blir typ besviken på mig själv för att jag bara inte orkar. Det är inte så att jag känner mig ful, men jag känner mig knappast mycket snyggare med smink och uppklädd heller. Det är liksom shit the same. Typ.
Och även om allt inte handlar om utseende så blir jag typ ändå irriterad på att världen idag ändå är uppbyggd på att se så jävla bra ut. Det är så ytligt. Varför fan ska jag sminka mig för att världen säger så? Men sedan känner jag också att jag minns den tiden jag brydde mig jättemycket och det var inte för att jag var ytlig, utan för att jag kände mig bra och jag kände mig livligare. Nu känner jag mig verkligen som en död fisk. Jag orkar inte vakna en halvtimme tidigare på morgonen för att sminka mig. Jag sover hellre den halvtimmen, klär på mig något och går till jobbet. Jag orkar inte fixa håret, sminka mig osv. Jag minns inte när jag sedan stylade mitt hår ordentligt. Jag tvättar och fönar det och tar hand om det med produkter, men att sedan styla det så det ligger fint också... nej, det orkar jag inte. Jag är bara så himla rädd att jag blir för grå och tråkig. Det är min mardröm. Jag minns när jag titta på alla make-over program och jag sa att jag ska aldrig bli så trist att jag inte ens orkar bry mig lite. För jag VILL bry mig. Det har inget med att göra hur världen säger att man ska vara. Utan det är för att jag har ändå ett intresse av smink osv, och jag vet att jag kan känna mig mycket piggare om jag faktiskt tar hand om mig själv. Inte bara hälsomässigt utan även hur jag ser ut. Men nu, ja orkar verkligen inte. Det är typ I couldn't care less alltså.
Jag är mer van att se mig själv osminkad idag än med smink. Det är sjukt! De som känner mig vet att jag nästan jämt brukade ha smink. Men alltså visst, om jag är ledig och jag ska gå ut, då i princip tvingar jag mig att sminka mig och fixa till mig lite. Men det är sjukt, jag måste verkligen tänka "ska jag verkligen? Orkar inte bry mig egentligen..." Men så sminkar jag mig. Jag älskar att sminka mig och testa olika saker. Men det är som att London ibland bara suger musten ur mig och jag orkar inte bry mig. Jag är över London-ytligheten, jag hade den extremt mina första månader. Nu är det typ som att whatever, så många andra går ändå i mjukisbraller och osminkade, så varför kan inte jag?
Det är typ som en gnista i mig har slocknat. Och jag saknar den gnistan. Jag hoppas den kommer snart igen. Den kommer och går lite som den vill. Jag hoppas mitt lilla Sverige-break får fart i mig igen.
No idea vad jag ville med detta inlägg, men kände väl bara att skriva det. För jag är fanimig trött på mig själv. Jag ser bara en seg jävla tjej i spegeln. Säger inte att jag ser en ful tjej. Men jag ser en seg tjej.
Anledningen till att jag inte ens givit er en bild på min nya hårfärg, är för att jag har inte ORKAT fixa mig what so ever. Ni får det den dagen jag orkar och känner att jag fastnar på bild. Jag har tappat selfie-förmågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar