Jag har märkt en sak. Många som flyttar till London verkar få lite storhetsvansinne över sig själva. Lite besserwisser attityden. Jag tänker absolut inte dra alla över en kant. Men OM jag har träffat eller hört svenskar ute på stan, som då bor i London. Många av de verkar vara lite "mh, men du jag vet bättre än dig och jag är bättre än alla i denna stad". Nu har jag ju inte lärt känna någon av de människorna personligen, men jag har ändå träffat vissa svenskar på bussar och gator osv. Jag vet inte varför. Kanske är de annorlunda för de redan kommer från någon storstad i Sverige. (Den patetiska "storstads-folk är ju liiiite bättre än småstadsfolk" finns ju faktiskt.)
En sak jag sett till är att även om jag faller som en fura för det stora livet i London, så glömmer jag aldrig vem jag är, vart jag kommer ifrån och vad jag vill med mitt liv. Jag drömmer faktiskt inte om storstadslivet. Jag vill på något sätt leva ett småstadsliv i en storstad. Jag är döstolt över min bonniga dialekt, jag älskar att gå runt i parker eller i lugna delar. Ärligt talat så hatar jag nästan de överbefolkade delarna av London. På Oxford St får jag seriösa irritationer på att det är så mycket folk. Visst, när jag kom tillbaka hit till Växjö kände jag att "OJ vad lite folk det var!" Men på ett vis är det skönt att inte behöva trängas överallt.
Jag åker inte till London för att bli framgångsrik och skapa vääärsta karriären. Klart att man vill lyckas. Men det är inte mitt mål just nu. Även om jag skrev att jag vill jobba, så är det ändå inte för karriärens skull utan för att jag vill utvecklas och växa. Jag vill bli mig själv gånger tre. Jag vill inte bli någon jag inte är.
Jag är stolt över att flytta till London. Men varför ska man gå runt och skryta om det till tusen? Klart att jag bloggar och pratar om det nu för det är en stor del i mitt liv. Men jag kommer aldrig någonsin glömma vart mina rötter är, min uppväxt och vad jag vill i mitt liv. Jag ska alltid bara vara mig själv. Att trycka ner någon med onödigt skryt eller övertygelse om att man kan och vet bättre än andra... nej. Ge en hjälpande hand med en vänlig stämma, så tror jag man kommer långt i livet! Så alla som frågar mig om något om London, förvänta er ett vänligt svar, för jag vill enbart ge ärliga svar, vara hjälpsam och aldrig att jag skulle tänka mig att titta ner på någon för att de inte vet.
Här kommer SMÅSTADSsvensken, hell yeah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar