Nu börjar hejdå-tillfällena bli fler och fler. Har sagt hejdå till mormor, igår sa jag hejdå till de flesta av mina vänner, ikväll kommer min ena bror med familj. Det känns ganska jobbigt, även om jag samtidigt bara vill åka nu. Jag vet att jag hatar hejdå. Jag har vanligtvis ganska svårt för att vara sådär superkänslig och är väl inte så mycket för att gråta. Men det är märkligt, så fort jag ska säga hejdå till familj och vänner så öppnar tårkanalerna och jag blir världens största lipsill. Jag ska ju inte ens vara borta "så" länge. Kommer ju hem och hälsar på i december. Det borde ju nästan bli värre efter julen, då jag är iväg 5 månader utan att åka hem. Fast då är jag ju ändå inne i London-livet så det ska väl funka.
Det känns tufft att säga hejdå till mina brorsbarn. Tycker om de alla så himla mycket. Fasters älsklingar! Och tycker det är så synd att jag missar båda tjejernas ett årsdagar! Tänk vad stora de kommer vara när jag kommer hem. Det kommer bli jobbigt att säga hejdå, men kommer bli underbart när man väl får träffa alla busungarna igen! :-)
Jag har nu även köpt allt jag behöver. Enbart växla lite pengar kvar, sedan är jag i princip klar. Förutom att jag ska packa också. Men det kommer Linda göra säkerligen på fredag. Eftersom jag alltid tar allt i sista sekund och tycker det blir bättre så. Ska ändå tvätta imorgon så kommer inte kunna packa allt ändå. Resväskan är så stor så jag kommer typ gå av på mitten om jag ska bära den, får nästan hoppas att där jag ska bo, att jag bor på bottenplan. Kommer aldrig få upp väskorna för trappan annars, haha... fast! Jag är starkare än vad man kan tro! Finns nog krut i denna lilla kropp ska ni tro, haha! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar