Sedan mars har jag suttit här och väntat. Plötsligt är det precis runt hörnet. Och på 6 månader har jag fortfarande inte riktigt insett vad tusan jag har framför mig. Men jag känner ingen rädsla, jag känner mest nyfikenhet och jag är otroligt taggad. Jag känner mig redo. Jag har många hejdå framför mig denna veckan. Jag vet att sådan crybaby som jag är så kommer jag väl snyfta mig till sömns flera kvällar nu. I torsdags blev jag tårögd av bara tanken på att jag inte kommer få träffa mina katter förrän i december. De är verkligen som familjemedlemmar som förgyller dagen. Jag är glad att det finns en katt där jag ska bo i London. Jag har svårt att se mig själv leva ett liv utan ett djur nu.
Nåja. Imorgon ska jag ta lite passkort som jag kan ha med mig till bl.a. busskort etc. Sedan ska jag börja välja vilka kläder som ska med. Blir att tvätta på torsdag så får se hur mycket som kan packas ner ännu.
Dags att fundera lite till på vad jag har framför mig. Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar