So much things have happened. I were on the top just to fall down to the bottom. Thursday were an amazing day for me. A dream came true. Katy Perry were filming for a tv show just 5 minutes away from school. So I went there in hope to see her. And after a bit of waiting, I actually saw her. And I actually met her. I was so happy and thought everything was a dream. I felt high on life and were over the moon. Katy is really someone special to me. And not only did I see Katy Perry, I also saw Paul McCartney! How cool isn't that?!? He's a legend!
I was happy and after school on Friday I found out that my grandpa was in hospital and were very bad. Yesterday day I lost my grandfather. I can't believe it. I feel empty and don't know what to say. I just cried into my pillow and didn't really know what to do. He was very old, but still it's never fun to loose someone and especially not when it came up so fast. What happened is just tragic... I'll really miss him, even if I unfortunately didn't meet him so much the last time. I hope he's okay up there and that he and my grandma takes care of each other.
Yesterday I spent half of the day crying or just staring into the air. I decied to go to the swedish church and lit a candle. So I went and just my luck... there was a baptism or something in the church, so I couldn't go in. Maybe I'll go there later today or maybe tomorrow. And since I can't come to the funeral I'll go to the church here by then. Really wish I could go back to Sweden, but it's impossible. It's not so long left though...
After I've been in the church I were about the meet up Alexandra, we were going to Ikea. After some trouble we finally found each other. It's sometimes hard to meet up with people in London, because it's so big and so many people!
After a while we finally came to IKEA, and I could let go of my thoughts for a while. We went straight to the restaurant to have some meatballs. But excuses me UK, why don't you have boiled potatoes and lingonberry?! That's like the big reason to even have meatballs. And everyone else had fries to their meatballs. C'mon... you don't do it right! But at least we got our meatballs and it was soooo good. Nothing will ever beat Swedish "husmanskost". Simple and lovely. Then we took a stroll in through store and were amazed by seeing all Swedish words. We finished with walking around in the Swedish food market, and it was so beautiful. I bought some candy and julmust. It's the best drink ever. No alcoholic drink will ever beat julmust. We also bought cinnamon buns. Thought we should eat them later.
After feeling happy about being at Ikea, we took a bus to Waterloo, it took almost 2 hours, haha... but I actually like going by bus and just look around. You see things you never see if you go by tube. So we came to Waterloo and then we just strolled down the pier in Southwark. It's so beautiful when it's dark. All the lights, the building, cafeterias... I love it. I think that and Greenwich park are my favorites, so far, in this city. We decided to eat our cinnamon buns, then we noticed.... that the buns wasn't ready to eat. They should be in the oven first... so yes. Disappointed. But I ate one anyway, but must say I felt a bit sick after. Haha... but we had a great night. Felt good to not go to some party but just have a calm but good night out. I needed that and I needed to get my mind on something else.
And thanks to everyone who've been so nice to me during this hard time. I appreciate it very much.
--------------------------------------------------------------------------------------
Så mycket som har hänt sedan jag skrev sist. Jag var så glad och sedan så ledsen. Torsdagen var underbar. En dröm blev sann. Katy Perry spelade in en tvshow fem minuter från skolan. Jag gick dit för att försöka se henne. Efter ett tags väntan, fick jag äntligen se henne. Och jag fick träffa henne. Jag var så glad och jag trodde jag drömde. Katy är verkligen något speciellt för mig. Och intressant bara såg jag Katy, utan även Paul McCartney, hur coolt är inte det?! Han är ju en legend!
Jag kände mig så glad. På fredagen efter skolan får jag reda på att min farfar är på sjukhus och mår inte alls bra. Igår förlorade jag min farfar. Jag förstår det inte riktigt. Jag är här och det känns overkligt. Känner mig lite tom och vet inte riktigt vad jag ska säga. Han var gammal och tyvärr träffade jag honom inte så mycket senaste tiden. Men är ju ändå jobbigt att förlora en i släkten. Som tur är var inte min rumskamrat hemma, så jag kunde gråta "i fred". Men min värd och familjen här har varit jättesnälla. Och även andra människor här runt omkring har skickat värmande ord. Jag kommer sakna honom, men hoppas att han och farmor tar hand om varandra i himlen.
Jag spenderade halva dagen igår gråtandes eller stirrande ut i tomma intet. Jag bestämde mig för att åka till svenska kyrkan. Självklart var det ett dop eller något när jag kom dit, så jag kunde inte gå in... får se om jag åker senare idag eller kanske imorgon. Eftersom jag inte kan gå på begravningen så går jag i alla fall till kyrkan då.
Jag mötte senare upp Alexandra, och vi begav oss till IKEA. Jag kunde släppa jobbiga tankar och bara njuta av lite svenskt. Vi gick raka vägen till restaurangen och åt efterlängtade köttbullar. Dock hade de varken kokt potatis eller lingonsylt! Ursäkta mig England men ni vet inte hur man äter svensk mat. De flesta hade pommes till sina köttbullar. Vi tog potatismos.
Har aldrig varit så speciell känsla att gå i en IKEA butik och se svenska ord. Till slut hamnade vi i "the Swedish food market" och dreglade över allt som fanns. Knäckebröd, prästost, pepparkakor, bullar, godis osv. Jag köpte mig lite lösgodis och en underbar julmust. Vi köpte frysta kanelbullar, som vi självklart trodde var redo att äta. Visade sig senare att det var deg... så idag hade alla bullar blivit hel degklump, men det gick att äta ändå! ;)
Resten av kvällen spenderade vi på en buss genom halva stan och sedan promenerade vi vid London Eye. Så otroligt fint! Kändes bra att ha en lugn kväll men ändå vara ute. Behövde det efter omständigheterna.
Tack alla som är så stöttande. Det värmer otroligt! Inte så lätt att hantera något sådant här i ett helt nytt land utan varken familj eller vänner från hemmet. Men har fina människor här också, så det känns okej! 55 dagar så kommer jag hem! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar