SÅ JAG KAN BÖRJA BRY MIG NÄR MITT HJÄRTA SLUTAT SLÅ

Om 14 dagar ligger jag (antagligen) i min säng i London och "försöker" sova. Ska vi slå vad om att jag inte kommer sova ett dugg? Nästa morgon ska jag börja skolan. Det är en sak jag knappt reflekterat över. Bara grejen av att jag faktiskt ska bo och ha ett liv i London har gjort att jag knappt hunnit tänka på att jag ska gå tillbaka till skolbänken. I början av året kände jag fortfarande att sätta mig i skolbänken var det absolut sista jag ville göra. Jag skulle dock inte kunna säga idag att jag skulle känna mig redo att ta ett beslut och sätta mig på någon linje på universitet. 9 månader med mode/design kommer nog bli tillräckligt. Jag vet fortfarande inte vad jag vill i mitt liv, mer än att jag vet att jag vill lyckas. Men inom vad? Vad vill jag lyckas med? Det återstår att se om design är något för mig. Media som jag läste på gymnasiet är fortfarande svalt för mig. Jag älskar att skriva. Fota är roligt men jag har tappat mycket av intresset (måste verkligen få tillbaka intresset nu i London). Jag ser dock skrivandet och foto mer som en hobby och kan inte riktigt se mig själv jobba med det. Men jag kan inte se mig själv jobba med något, haha. Ingenting känns idag 100% rätt. Så därför känns det bra att testa på under några månader i London och se om design kan vara något för mig. Och om det inte känns toppen så är jag ju trots allt i London, bara det är ju en ganska ball grej...

I fredags hade jag "avskedsförfest" innan vi drog ut. Så himla roligt och lite spårat.. men så ska det vara när man inte ska festa tillsammans på tre månader! ;-) Tur att jag kommer hem i december och tur att jag har en fet anledning till att fira då! 20 år! Finally. 19 år är ju verkligen den mest meningslösa åldern som finns. Finns inget som gör 19 attraktivt på någotvis. Man känner sig gammal jämfört med typ 15 åringar, men så känner man sig liten. Vill bara komma bort från tonåren nu! Jag känner mig mer vuxen än tonåring nu. Ung vuxen.

Men något jag har märkt är hur jag på senaste tiden blivit "sällskapsberoende". Jag tycker inte om att vara ensam. Inte alls. Vill inte veta hur jag kommer klänga på mina kompisar sista veckan haha... be prepared!
14 dagar. 14 dagar. Tur att jag i alla fall har 7 av de dagarna uppbokade för att träffa folk, haha! Hade klättrat på väggarna annars. Nu kallar sömnen... har börjat sova "upp och ner" varje natt nu. Min säng är fruktansvärd. Ber till all övre makt att min säng i London är typ som en hotellsäng. Hehe.... Godnatt!

Min favorit just nu!

Hur ska jag klara mig utan mina tjejer förresten?!