Med en katt vid fötterna, ett fungerande Spotify och en varm gosig tröja, ligger jag här i min säng. Har haft en jättemysig dag. Åkte till min bror och hans familj och såg en karnival som förskole-barnn har varje år. Så alltså var två av mina brorsöner med. Så fina, pirat och rödbets-monster! Vad mer kan man begära av en stekhet onsdag? Åkte tåget dit och konduktören hälsade oss vänligt välkomna till "bastutåget", fanns ingen air condition what so ever.
Tycker det kan vara varmt här i Sverige, då jag har hört att sommarn kommit till London. Om det börjar regna när jag åker tillbaka... då blir jag lite halvt besviken. Men förväntar mig väl inte för mycket av Londons väder.
Imorgon blir det åter igen lite barnvaktande. Älskar det! Längtar bara efter att få träffa min andra bror och hans familj också nu! Och att träffa alla mina vänner! Inte träffat någon av de ännu, men många är ju dessvärre inte kvar i stan heller. Längtar också tills min underbara kille kommer hit. Det är konstigt när man träffats ändå så pass ofta och sedan inte träffas alls. Och inte heller ha möjlighet att smsa lika mycket och prata i telefon som vanligt. Ser verkligen framemot att få hit honom och visa upp min lilla tråkstad. Men vi kan nog ha kul ändå.
Vet ni vad jag gjorde idag? Det osvenskaste någonsin gjort i Sverige.. jag hjälpte en pojke. Han slet med en cykel upp för en lång trappa. Folk efter folk gick förbi utan att ens bry sig. Så jag fick nog och tänkte att lite brittisk vänlighet borde komma till Sverige och frågade om han ville ha hjälp. Han blev väldigt glad. Så ja. Testa det. Var lite hjälpsamma.
En sak jag har tänkt på dock nu när jag är tillbaka här. Det är SÅ LITE FOLK! Jag blir typ obekväm. Det är löjligt lite folk! Och redan har jag hunnit se en person jag inte alls känner, två gånger sedan jag kom hit! Sjukt! Och när jag går ensam på en tom promenad och ser att en främmande människa kommer gående mot mig... jag får typ panik. Vart ska jag titta? Vad ska jag göra av mig själv? Ler man mot folk? Tittar jag bort? Tittar jag ner? Tittar jag på personen? Tar jag patetiskt upp min mobil? Nä, jag tycker det är lättare när det är massa andra människor och man inte behöver titta på någon. Trodde inte att den största kontrasten från London skulle bli antalet människor... jag skulle behöva lite rusch, lite unika stilar och lite balla människor. Hittills är jag INTE inspirerad alls av denna lilla stad jag växte upp i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar