Småstadsliv

Ugh, lördag. Brukar ju förknippas med kul, men herregud... vaknar astrött. Av någon anledning valde jag och min kille att festa till det lite och köpte vodka och plötsligt var vi på en nattklubb. Kom inte hem för sent dock, då vi båda skulle jobba. Men jobbet var riktigt, riktigt segt idag faktiskt. Tror jag fick max 15 samtal under hela dagen och mailen tog slut snabbare än nånsin. Så satt mest och väntade av tiden... till slut ville man bara lägga sig på skrivbordet och sova tills det ringde. Men kändes lite för riskabelt.

Imorgon är jag i alla fall ledig. Ska väl träffa min prutt igen så får vi väl se vad som händer. Jag vill köpa nya skor till hösten, men tror ju knappast jag får med honom att gå och shoppa.

Vet ni ibland bara slår det mig skillnaden på ett liv här och ett liv i en stad som Växjö. Man tänker att det är litet, men när man ser det från London perspektiv. Det känns som hela småstaden typ är incest, haha. Okej, kanske inte så. Men det är verkligen... internt? Det är som en liten bubbla och man ser samma människor jämt. Jag tycker det varit så komiskt varje gång jag kommit till Växjö sedan jag flyttade hit.. om jag går en enda runda på stan, så ser jag JÄMT samma människor som jag såg 5 månader tidigare. Den skumma mannen på cykel, de sunkiga brudarna som jämt går i fula T-shirts och mjukisbyxor. Samma kassörskor i kassan på Konsum. Går du ut på klubben är det samma musik som förr, det är samma folk jämt och samma stämning. Jag älskar dock småstadsstämningen när man går ut. Men ändå känns det... skumt. Jag kan verkligen inte se hur jag skulle kunna ha ett liv i det där asså. Att ända nöjet är typ att gå ut och festa och om man inte festar så är man hemma och glor på film typ. Är inget fel med att varken festa eller glo på film, men det känns inte som variationen finns där.
Alla har lite stort ego och alla är lite för dömande, för alla känner igen alla på något vänster för någon känner någon som känner någon som känner någon.

Småstadslivet är verkligen ett liv för sig. Jag tycker om att bo utanför det där nu. Det räcker att känna av det när jag kommer och hälsar på.

Jag vet inte om jag nånsin, frivilligt kommer bosätta mig i en småstad igen. Det känns i dagsläget som om det vore en nedgradering i livet.

Jag trivs himla bra i större städer. Känns som mer frihet.
Puss på London.