Ibland får du mig att le

Jag kan komma på mig själv att sitta och le när jag åker buss. Idag till exempel.. dagen började med att jag tvättade (trodde tvätten skulle ta 45 min som en vanlig tvättmaskin... 2 TIMMAR senare är tvätten klar) ja men tack då. Och min pojkvän kunde inte träffa mig och nu kan vi inte ses innan torsdag-kväll! Och jag blev lite ledsen i ögat och kände mig ensammast i världen. Så jag tog mig ut och drog mig till city för att få den där "Jag är i LONDON" känslan. När man ser Big Ben, de röda telefonkioskerna och åker förbi Picadilly Circus med bussen. Jag åkte först och köpte lite sen lunch och satte mig i St James's Park. Älskar den parken av någon anledning.. synd att det är så mycket folk bara! Men som sagt, London kan verkligen få mig att le. Jag satt och tänkte..."Tänk, här bor jag nu. Detta är mitt hem och detta är min hemstad." Jag blir så otroligt imponerad av mig själv. Att jag, Linda som alltid haft lite svårt med självförtroendet, faktiskt nu har flyttat och jobbar i London. Att jag, som alltid känt att jag aldrig kommer lyckas med något stort, faktiskt har gjort något stort. Nu kan det bara bli större! :-)

Plötsligt kom en kvinna springande och skrikande.. hon hade tydligen tappat bort sin son. Jag känner bara "hur?" ja visst, man kan inte kolla HELA tiden, men hur kan man titta bort så länge så att ungen försvinner och sedan springa runt hela parken för att hitta honom. Vet inte hur det gick, men hoppas hon hittade honom. Men tycker väl ärligt talat det är lite oansvarigt i en stad som London och särskilt i turist-områdena.

Nåja, jag tog mig sedan till Primark och köpte ett lakan. Som jag försökte köpa på IKEA, men orkade inte dra mig ända dit så Primark fick duga! Det var ju till och med ett helt pund billigare! Fantastiskt! Så nu har jag nybäddad säng, nytvättade kläder, bara jag som behöver duscha, sedan är det fräscht igen! Men duschen får bli imorgon! Jag ska jobba imorgon och vet inte riktigt vad jag känner för det. Jobba... på en söndag... jaja, jag tjänar ju lite extra i alla fall! Har ju än så länge bara jobbat två riktiga dagar, så hoppas det börjar kännas bättre snart. Men nu jobbar jag ju 4 dagar i rad, så borde väl bli bättre och bättre!

På torsdag ska jag även träffa ett gäng svenskar. Jag var så desperat och ensam innan så jag skrev en kompisannons på Facebook och nu har vi ett gäng som ska försöka träffas! Ska bli himla kul!
Som jag skrev igår kan London verkligen få en att känna sig ensam. Och när min kille inte hade tid att träffas idag kände jag bara att jag kommer dö ensamhets-döden. Så jag kände att om inte jag får lite vänner snabbt som tusan så vet i fasen vad jag ska göra här! Jag kan ju inte bara jobba och jobba och jobba och jobba och träffa min kille när vi numera hittar en dag eller kväll då ingen av oss jobbar...

Men nu är det dags för mig att krypa ner i mina nya sängkläder och sova! Tack gode gud att alla verkar vara så bakfulla idag så att det är helt tyst! ;-) Då kan jag sova utan problem! Godnatt alla, pusspuss!