onsdag 1 januari 2014

2014 - Be good to me.

Så var det nytt år och tiden går fortare och fortare. Om tre dagar ska jag ge mig iväg igen och jag känner mig ärligt talat inte redo. Jag känner mig inte klar. Jag vill bara vara hemma i tryggheten och hänga med min fina familj och vänner, bara liiite till. Snälla?! Jag ska börja packa snart tänkte jag. Hejdå-tillfällerna börjar bli fler och fler. De suger nästan hårdare nu än sist. Nu ska jag vara borta nästan dubbelt så länge och jag vet att alla inte kommer kunna åka och hälsa på mig. Om jag skulle bli rik hade jag köpt en flygbiljett åt alla fina människor, så fick alla komma och se underbara London. Imorgon ska jag säga hejdå till pappa, och helgen kommer bjuda på hejdå till alla underbara brorsbarn igen. Älskar de så. Inga kan ge mig så mycket kärlek och glädje som mina fina, fina brorsbarn. Om de bara visste hur mycket faster bryr sig om dom alla.
Imorse spelade underbara Micka en låt hon skrivit, som var inspirerad av vårt kompisgäng och jag börja lipa, bara för jag kom och tänka på att jag inte kommer träffa dom på så länge. Japp, jag är verkligen världens crybaby när det kommer till hejdå, eller "Vi ses". Fem månader är egentligen ingenting, men ändå är det så mycket.

Nåja, det är inte söndag ännu. Jag kommer sitta på tåget mot Kastrup och gråta en halvtimme efter sagt hejdå till mamma och katterna. Folk lär väl tro jag är störd. Det är väl inte riktigt så som i London, där folk faktiskt frågar "Hur mår du?" om någon ser lite ledsen ut. Men jag har börjat vänja mig vid den svenska otrevligheten igen. I början blev jag så himla arg på folk i butiker som inte sa ursäkta efter att de råkat knuffa till en.

Nyårsafton igår var jättemysig. Jag körde nyktert i år. Det slutade väl inte riktigt toppen, under min senaste utgång, så jag hade ingen större lust att dricka något annat än vatten igår. Sen så tycker jag väl nyårsafton kan vara lite överskattat ibland. 00.00 är det kul, men sedan är det ju precis som vanligt igen. Vi satt hemma hos Micka och drack te och pratade strunt och hade allmänt trevligt och mysigt. Somnade som en stock halv fem och trots att jag inte varit bakis så har jag knappt orkat resa mig från soffan idag. Har ni några nyårslöften? Jag har ingenting direkt, mer än att jag tänker mig att i år gör jag what the fuck I want. Jag ska verkligen göra precis vad jag känner för. Även om jag lyckades rätt så bra 2013, ska jag skratta mer, tänka positivt, älska mer och bara må så bra som det går för stunden. Sedan att jag också vill försöka komma igång med träningen, är väl ja.. tveksamt om det händer, men kanske. Får väl börja ta och springa i Hyde Park eller något? Jag hoppas på ett år med mycket, mycket glädje och kärlek. Jag orkar inte med deprimerande månader som 2013 hade. Jag hoppas att jag nästa nyår kan säga "Detta var det bästa året i mitt liv". Det är mitt mål. Göra 2014 till mitt livs bästa år.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar