Vad ska det bli av mig?

WOW! Vad många läsare jag fått helt plötsligt! Fasen vad roligt! Vilka är ni? Vart kommer ni ifrån?
(Så är säkert massa britter som tittar och fattar ingenting)

Imorgon är det FREEDAG! För mig i alla fall. Jobbet idag gick bra. Som vanligt.

Jag har funderat lite på mitt liv. Liksom vad som ska hända. Just nu har jag verkligen ingen plan alls. Jag bara är. Jag vet inte hur länge jag ska jobba där jag jobbar (det är nästan läskigt för typ samtliga av mina heltidsjobb har varit enbart korta perioder). Jag vet inte hur länge jag är i London. Vad kommer hända här? Kommer jag sitta här om fem-sex år med familj? Kommer jag bo i ett fett lyxigt hus? Eller kommer jag va i Sverige igen? Har oerhört svårt att se mig själv ha ett liv i Sverige igen. Det är inte stimulerande för mig. Även om jag inte gör så himla mycket mer här än vad jag gör i Sverige. I princip jobbar då. Så känns det ändå som jag får ut mycket mer av att vara här.

Det var nästan skrämmande idag när jag tänkte på det. Vad händer nu? Nu har livet börjat och det får ta mig vart det vill!

Om jag längtar hem för mycket finns ju alltid IKEA och deras fina text om "Smålanders"! ;-)

Old vs new.

Dagarna rullar på. Jobb i två dagar till sen är jag friiiiii! I en hel dag. Och den dagen ska jag hinna med mycket. Ska hopefully till banken, ska ringa NI, ska träffa nytt folk, ska förhoppningsvis-snälla-snälla-snälla träffa min pojkvän och ja... typ det. Jesus, när ska jag få vila?! Nädå, jag gillar det.
Bad om lite mer varierat schema för nästa vecka så förhoppningsvis har jag lite mer lediga kvällar och eftermiddagar då. Även om det är skönt att börja vid tolv så gör jag ju dock inte mycket mer än sover, jobbar och sover.

En sak jag tycker är roligt, är att gå in på mina gamla bloggar. Himlans underhållande ibland.
Typ nu hittade jag en liten blogglista som jag fyllde i 21 juli 2013. Ska jag fylla i den nu och se vad som har ändrats på ett år?  Lämnar kvar de gamla svaren i kursiv stil och skriver de nya efter. Säkert bara jag som tycker detta är apkul, men jaajajajaaja.

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Det beror helt på vad det är för anledning till att jag är ledsen. Men ofta om jag lyssnar på Beneath Your Beautiful med Emeli Sandé är det något som inte står rätt till. Känner igen mig löjligt mycket med den låten och blir ofta ledsen på mig själv pga det. - Okej, jag försöker väldigt sällan lyssna på deppiga låtar nu förtiden, men om jag nu vill dra fram en hjärtgripare... One med Ed Sheeran eller Afire Love. Blivit kär i de de senaste dagarna.

Beroende av: Vänner och familj. Jag får lite abstinens om jag skulle sitta inne och glo en hel dag. Jag vill träffa folk och ha så roligt som möjligt innan jag flyttar. Man vet ju inte vad som har hänt eller händer efter mina nio månader i London. - Oj, läskigt att läsa det svaret. Nu sitter jag ju ändå här efter mina 9 månader. Och jag är beroende av min kärleks kyssar och Doritos. Jävlar vad beroendeframkallande de är båda två. 

Vem behöver du mest just nu: Som jag skrev ovan vänner och familj. Kommer behöva alla ännu mer om ca en månad. Skrivit och sagt det hundra gånger men ni får inte glömma bort mig haha  - Min pojkvän eller min mamma och pappa. Vill ha en riktig superkram och de tre är bra på kramas!

Vad tror folk om dig: Jag har fått höra flertal gånger att jag ser ut som jag är en tuff kanske lite kaxig tjej. Folk tror nog också att jag glider fram genom livet med bästa självförtroendet eftersom jag gärna vill ses som en självsäker och självständig tjej och tycker om att klä mig lite utstickande osv. Men jag är världsmästare på att dölja saker OCH jag är även världens snällaste tjej. Antagligen världens mesigaste tjej också. Vågar inte ens röra en daggmask. - Att jag är typ världens fjant. Haha. Jag hoppas att folk ser mig som snäll, självständig och stark! Men folk tror kanske att jag är ja.. jag är väl speciell för jag är som jag är.

Stämmer det: Haha, jag svarar på frågorna innan jag ens fått den. Som jag skrev ovan så nej. Jag är en mes. Som varje morgon tvekar på sig själv framför spegeln. - Eh om de TROR att jag är självständig, snäll och stark (psykiskt då) så blir jag väldigt glad. För självständigare än mig får man nog leta länge efter. 

Vad får du oftast komplimanger för? Ehm… jag vet inte. Får inga komplimanger haha… kanske min klädstil i så fall?  - Mina ögon. Eller kläder typ. 

Brukar du skratta för dig själv? Det finns finns vissa saker som jag börjar asgarva åt när jag är ensam. Typ som vissa saker jag varit med om som spelas upp som en film i mitt huvud. Annars skrattar jag väl inte jättemycket när jag är ensam.. tyvärr. - Ja, sitter hemma och skrattar hela tiden för mig själv haha.

Vad står det i ditt senaste inkomna SMS? ”Ja vi får höras av  ”-"hahahaha"

Nästa mål i ditt liv? Att flytta till London såklart!! Snart händer det! - Att hitta egen lägenhet i London!

Hur svarar du i mobilen? Oftast bara ”Hallå” men beror lite på vem som ringer ibland kör jag ”Hej det är Linda”. Börjar dock bli lite arbetsskadad av att prata i telefon hela dagarna på jobbet. Snart kommer jag väl svara ”Välkommen till IKEA du pratar med Linda” på min egen telefon också haha!   - Welcome to Secret Escapes you... nä numera är det mer "Hi its Linda"

Vem ringde dig senast? Mamma, - ehh någon kund 

Antal timmars sömn inatt: Nästan 10!!! - åttaaa

Brukar du komma i tid? Ja, men jag får ALLTID stressa innan men jag kommer i princip alltid i tid. - jag blir bättre på det! Nu sover jag riktigt gott!

När mår du bra? När jag umgås med mina brorsbarn mår jag jättebra! Tycker om de så himla mycket. Man känner sig älskad i deras närhet!  - När jag är med min finaste älskling. 

Hur känner du dig nu? Ganska likgiltlig haha… - trött men för pigg för att sova

Vanligaste färg på dina kläder? Jag har ganska mycket färg på mig tycker jag, men har väl nästan alltid något svart på mig. - Blivit mycket svart sistone.

Var du aktiv i skolan? Var väl medelmåtta. Gjorde det jag skulle men inte mer, haha. - Asså, nä.

Favoritdryck på morgonen: Dricker typ inte, men te eller bara vatten tror jag. - Vatten 24/7.

När brukar du oftast gå och lägga dig? När jag jobbar blir det väl 22 tiden. - När jag börjar jobba vid 12 så somnar jag väl runt 00-01.

Är du blyg? Inte egentligen. Jag var jätteblyg innan. Jag är mer asdålig på att prata, haha.. ofta som jag inte vet vad jag ska säga. Slutar med att jag pratar om något som är helt ointressant eller onödigt. - Asså, ja.. men jag har ändå blivit ganska pratsam av mig sen jag kom hit. 

Sysslar du med någon idrott: Nej - Lol. Nej.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej, men jag tror man kan känna någon slags känsla. Har aldrig upplevt någon kärlek vid första ögonkastet. Har kommit på att jag tyvärr är rädd för kärlek då jag inte ser mig själv som tillräcklig, så är väl kanske lika bra att jag inte upplevt det helt enkelt..? - Jag kände inte kärlek när jag såg min kille första gången, men jag kände att det var något. Något var annorlunda. 

Är du bortskämd? Verkligen inte. Har betalat typ alla resor och nöjen jag gjort sedan jag var 13. Hade inte tyckt om att få allting serverat på silverfat. Jag är bortskämd med att ha fina vänner och familj!  - Min kille skämmer bort mig lite, men annars, verkligen inte! 

Blablabla

Gokväll vänner!

Är hemma och nyduschad efter en dag på jobbet! Imorgon blir det mer jobb! Börjar kännas bättre.
Idag var det väldigt lugnt, men antar att det är så det är på söndagar.
Jag älskar verkligen min tur till jobbet varje dag. Höghusen, vattnet... stadskänslan! Så himla ballt! Känns näääästan lika bra som när jag bodde i Woolwich och varje dag såg stan!

Jag funderar väldigt ofta på om jag skulle skriva en bok. Om någonting. Vet inte vad. Måste komma på någon riktigt grym ide. Fantasy är ju inte min starka sida, så måste komma på någon asgrym story som kommer blåsa alla av stolen! Och så ska jag orka skriva också. Hur många gånger tänker inte jag "Detta borde jag..." så blir det aldrig av! Jag som typ tänker jämt "nu ska jag börja fota för bloggen maaassor", "nu ska jag börja göra videobloggar igen", "nu ska jag börja..." osv. Fy vad dålig jag är!

Ja, ja, ja... ska äta lite mentos för det är gott och sedan sova. Jag tror nämligen inte att en måndag är lika lugn som en söndag! :-) Och ska kanske skypa med några brorsbarn imorgon, myyyyys!

Jag har inte så mycket mer att säga idag faktiskt, så tänkte bara slänga upp lite bilder på mitt fabulösa liv! ;-)

Puss och kram!

Understa är utsikten från mitt hus! Ganska nice läge ändå va?! 

Random London-fakta

Hej vänner!

Detta är ett tidsinställt inlägg. När inlägger kommer upp sitter jag antagligen och jobbar! Kanske pratar med någon trevlig britt som undrar hur vädret i London är.

Nåja, det jag tänkte snacka om i det här inlägget är lite allmänt om London bara, som kan vara bra/intressant att veta eller tänka på. Bara massa random blaha helt enkelt.

1. Ett pund är INTE 10 kr. Så många gånger jag tänker "ahh men 1 pund, det är ju helt klart värt en tia!" och när jag senare kollar kontot har typ 449395 kr dragits. Nej, okej, inte så men 12-13 kanske. Och visst för ETT pund är det inte så stor skillnad... tänk då efter hur mycket det blir i längden. Jag tror det var pga. det som jag spenderade patetiskt mycket pengar min första månad i London. En tia här och en tia där, tänkte jag... ung och dum alltså!
2. I London så står man ALLTID på höger sida av rulltrappan. Jämt. Om du står på vänster lär du inom 1 sekund få ett surt "EXCUSE ME!" från någon som vill förbi.
3. Det luktar röka på över allt. Just nu tror jag grannen sitter och blossar. ÄCKLIGT är vad det är, men man vänjer sig. Det är överallt. Bli inte förvånad över om någon kommer fram och erbjuder sig att sälja. Sjukt egentligen...
4. Folk kommer inte respektera ditt personal space även om det till och med är skyltar vid tunnelbanan "Låt folk ha sitt personliga utrymme" typ. Tre gånger på två dagar har jag stått och väntat på ett tåg och undrat "Varför MÅSTE du stå precis 2 cm från mig, du har en hel platform att stå på!" Klart jag tänker ibland "är det en snattare?" men jag brukar alltid ha väskan framför mig och gärna en hand på den. 

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, men ja, lite random om vad som kan hända i London.

Puss på er. 

Ibland får du mig att le

Jag kan komma på mig själv att sitta och le när jag åker buss. Idag till exempel.. dagen började med att jag tvättade (trodde tvätten skulle ta 45 min som en vanlig tvättmaskin... 2 TIMMAR senare är tvätten klar) ja men tack då. Och min pojkvän kunde inte träffa mig och nu kan vi inte ses innan torsdag-kväll! Och jag blev lite ledsen i ögat och kände mig ensammast i världen. Så jag tog mig ut och drog mig till city för att få den där "Jag är i LONDON" känslan. När man ser Big Ben, de röda telefonkioskerna och åker förbi Picadilly Circus med bussen. Jag åkte först och köpte lite sen lunch och satte mig i St James's Park. Älskar den parken av någon anledning.. synd att det är så mycket folk bara! Men som sagt, London kan verkligen få mig att le. Jag satt och tänkte..."Tänk, här bor jag nu. Detta är mitt hem och detta är min hemstad." Jag blir så otroligt imponerad av mig själv. Att jag, Linda som alltid haft lite svårt med självförtroendet, faktiskt nu har flyttat och jobbar i London. Att jag, som alltid känt att jag aldrig kommer lyckas med något stort, faktiskt har gjort något stort. Nu kan det bara bli större! :-)

Plötsligt kom en kvinna springande och skrikande.. hon hade tydligen tappat bort sin son. Jag känner bara "hur?" ja visst, man kan inte kolla HELA tiden, men hur kan man titta bort så länge så att ungen försvinner och sedan springa runt hela parken för att hitta honom. Vet inte hur det gick, men hoppas hon hittade honom. Men tycker väl ärligt talat det är lite oansvarigt i en stad som London och särskilt i turist-områdena.

Nåja, jag tog mig sedan till Primark och köpte ett lakan. Som jag försökte köpa på IKEA, men orkade inte dra mig ända dit så Primark fick duga! Det var ju till och med ett helt pund billigare! Fantastiskt! Så nu har jag nybäddad säng, nytvättade kläder, bara jag som behöver duscha, sedan är det fräscht igen! Men duschen får bli imorgon! Jag ska jobba imorgon och vet inte riktigt vad jag känner för det. Jobba... på en söndag... jaja, jag tjänar ju lite extra i alla fall! Har ju än så länge bara jobbat två riktiga dagar, så hoppas det börjar kännas bättre snart. Men nu jobbar jag ju 4 dagar i rad, så borde väl bli bättre och bättre!

På torsdag ska jag även träffa ett gäng svenskar. Jag var så desperat och ensam innan så jag skrev en kompisannons på Facebook och nu har vi ett gäng som ska försöka träffas! Ska bli himla kul!
Som jag skrev igår kan London verkligen få en att känna sig ensam. Och när min kille inte hade tid att träffas idag kände jag bara att jag kommer dö ensamhets-döden. Så jag kände att om inte jag får lite vänner snabbt som tusan så vet i fasen vad jag ska göra här! Jag kan ju inte bara jobba och jobba och jobba och jobba och träffa min kille när vi numera hittar en dag eller kväll då ingen av oss jobbar...

Men nu är det dags för mig att krypa ner i mina nya sängkläder och sova! Tack gode gud att alla verkar vara så bakfulla idag så att det är helt tyst! ;-) Då kan jag sova utan problem! Godnatt alla, pusspuss!

låt mig vara "gammal och tråkig"

Jag saknar min familj väldigt mycket just nu. Vill bara kunna åka och hälsa på folk och ta en fika, men nu är det ju en hel flygresa och lite till...  skulle verkligen behöva en kram just nu.

Jag sitter också och tittar lite på boenden nu. Jag blir lite trött på när folk tycker jag är tramsig för att det är högljutt och mycket liv här. Men jag kan säga er att jag går in helhjärtat för att bara fokusera på jobb och tjäna pengar nu. Jag vill inte ha något galet fest liv, jag vill ha ett lugnt hem. Det är mitt val och jag känner själv vad som känns rätt eller inte. Det är inte helt fel här, men det känns inte som det ultimata.
Om jag inte får sova utan att någon dunsar in aspackad på morgonen eller någon spelar musik halva natten, ska jag bara acceptera detta då? Jag må vara ego men jag vill ha det bästa för mig själv. Jag vill ha lugnt, jag vill kunna sova, jag vill kunna gå till jobbet utan att fått sova enbart 3-4 timmar pga att andra inte kan visa lite respekt åt att vissa sover. Jag jobbar 9 timmar framför datorn och svarar på frågor. Det är väldigt psykiskt ansträngande såhär i början innan all information sitter i benmärgen.

Igår var en riktigt jobbig dag på jobbet för jag inte hade fått sova bra. Jag missade viktiga delar och det var bara jättestressigt. Jag vill inte ha det så och så som det verkar vara här, är det vad jag kommer få vänja mig vid i alla fall när jag börjar jobba tidigt. Jag skiter väl i om någon tycker jag är en grinig, töntig, ung tjej som inte tål lite liv och lite sömn. Jag må vara 20 i kroppen men jag känner mig fan som 30 minst. Jag är så över detta ungdomsliv. Det är inte alla som vill bli äldre men jag hade gärna skippat några år från nu, för i så mångas ögon är man "ung och vild och fri" när man är 20. Fick kommentaren "Du kan ju inte börja "slå dig ner" nu, du är ju fan 20, sånt gör man när man är typ 35". Ja, men jag kom  hit till London förra året, jag har varit ny här, olyckligt kär, förkrossat och jätteglad, jag har redan haft mina månader med fest, fest och åter fest. Jag orkar inte dra igång den karusellen ännu en gång. Jag vill bara ha det lugnt, gå ut någon gång i bland och bara låta livet rulla. Jag orkar inte att det ska handla om fest hela jävla tiden. Låt mig vara en gammalmodig 20 åring. Låt mig. Snälla.


Så, som sagt. Nu sitter jag och letar boende igen. Jag tänker inte flytta direkt, men jag måste se vad som finns. Jag tar det som det kommer. Jag vet bara att jag kommer inte bo ett halvår med denna atmosfären.

I could look into your eyes until the sun comes up

Jag ligger och lyssnar på Ed Sheeran, är så kär i hans senaste album. Hans första album också för den delen.
Trött som fasen är jag och vill egentligen bara sova. Fredag, äsch..
Säger hejdå till allt som heter nöje och fritid nu för efter från och med söndag jobbar jag 4 dagar i rad 12-20 innan jag är ledig på torsdag och sedan jobb igen på fredagen och söndagen. Hejdå liv! Hejhej cash!

Jag har funderat lite. Jag har verkligen kommit ur mitt "fest-ego". Jag roas inte alls av att dricka och festa längre. Okej, jag är väldigt sugen på att gå ut faktiskt, men kanske inte att supa loss. Men så funderar jag... i denna lägenhet där jag bor nu, det är typ fest varje dag. Igårkväll satt ett gäng utanför mitt fönster (ja jag bor tyvärr precis bredvid ytterdörren) och spela musik och prata högt.. fick typ panik av att inte kunna sova. Och samtliga kvällar jag sovit här nu har det varit hög musik till typ halv ett... på ett vis bryr jag mig inte, de är trevliga de som bor här! Men ändå känner jag att om jag nu ska satsa helt på att jobba och bara fokusera på det i några månader, då måste jag ändå få lugnt. Så jag ska prata med hyresvärden på tisdag när jag ska betala hyra och säga vad jag tycker. Jag har sagt till honom att jag bor här i 5-6 månader men vi har inget skrivet kontrakt och inget är ristat i sten, men om det är för vilt här spelar det ingen roll hur nära och hur trevliga de är här ändå... Mitt jobb är ändå ganska ansträngande för huvudet och inget jag kan göra halvdant... Så bara att hyresvärden vet om att jag kanske inte stannar året ut. Jag kan väl klara mig ett tag, för jag orkar faktiskt inte börja leta boende redan nu. Har ju inte ens bott här i en vecka.. men får se vad som händer helt enkelt! Jag ska tjäna ihop pengar och spara undan till att kunna uppgradera mig tills nästa gång jag flyttar.

Det är så annorlunda här i London. Här kan man flytta flera gånger per år, men om jag skulle skaffat mig ett ställe i Växjö eller Sverige hade det ju varit för säkert minst 2-5 år...  Mitt mål är fortfarande att hitta en helt egen liten lägenhet med svensk standard! Här där jag bor nu är standarden OK, det är trägolv och det håller inte på att rasa samman... men huset i sig ser väl lite mer ut som hej kom och hjälp mig.
Jag har mina visioner om hur jag vill ha mitt liv här, så jag ska kämpa tills jag får allt på plats!

Nu hörrni håller mina ögon på att stängas... godnatt på er! Vi hörs! Puss