I BET MY LIFE

Bara jag som älskar allt Imagine Dragon's gör?

I miss you.

Nu är det ju alla helgona-helg i Sverige. Kan tyvärr inte gå till någon kyrkogård o tända ljus eller liknande här. Men tänker på alla älskade familje-medlemar... Farmor, farfar och morfar... <3

Saknar de så och jag vet att de alla är med och tittar ner på mig ibland. Det känns skönt. Särskilt morfar känner jag. Jag är en sådan som tror på andar och liknande. Så jag vet att de kan se mig. När jag känner mig ensam, så vet jag att jag bara kan tänka på dom och de är med mig.

Min morfar togs ifrån oss allt för tidigt och jag vet att han skulle tycka jag är galen att jag flyttat hit, men samtidigt hade han varit stolt. Skulle så gärna vilja ha en kram av just min morfar.

Han kommer alltid vara en av de människor som satt störst spår i mitt liv. Ingen kommer någonsin vara som han. Världens bästa.

Snodde bild från mammas facebook ;-) Saknar dig morfar, <3

Sista droppen.

Helvete. Jag går sönder och samman här. Klev in i köket för att slänga in tvätten i tvättmaskinen. Fucking kackerlackor Ö.V.E.R.A.L.L.T. På kylskåpet, på spisen, på golvet, på tvättmaskinen, på bänken. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag ger här och med nu upp jakten på studios och kommer nu leta efter ett rum istället. Jag pallar inte. Det är lättare att hitta en studio. Men jag pallar verkligen inte.

Jag fattar inte vad jag gjort för att förtjäna att gång på gång hamna i dåliga boenden i denna stad. Om inte nästa blir bra kommer jag fan flippa ur och dra härifrån.

Jag blir så upprörd att man säger till sin hyresvärd som inte bryr sig för fem öre och här sitter man nu och är rädd för att sätta foten på golvet då det kanske kryper en kackerlacka där. Det är så vidrigt, ni fattar inte!

Jag vill bara flytta till ett rent ställe, bli glad och känna lite hemma-känsla igen. Gråter på det här. Jävla skit. Och detta betalar man för att bo i!

Ber att mitt NI-nummer kommer SNARAST. Typ nästa vecka. Snälla, snälla, snälla.........

får ingen luft, blir knuffad runt

att leva på sina föräldrars pengar är ett omoget beteende

Jag har fan fått nog. Jävla London. Har typ kommit till vägens ände känns det som. Jag har tittat efter en liten enkel etta till min och min kille i vad som känns en evighet nu. Men alltså jag har fått nog. Jag pallar inte. Det är fan inte mänskligt att betala 6 veckors deposition plus en hel månadshyra plus en agency fee om du nu hyr genom en sådan. DET ÄR INTE MÄNSKLIGT LONDON!

Alltså det är patetiskt. Inte fan betalar man en halvförmögenhet innan man flyttar in någonstans i Sverige?! Blir så himla arg. Jag sparar och sparar pengar men det räcker ju ändå inte. Och flygen till Sverige över jul kan ju ta och köra upp sig någonstans.

Jag HATAR att livet påverkas av pengar. Jag HATAR det. Pengar gör ingen nytta i mitt liv. Jag är inte lyckligare när jag har mycket pengar än när jag är luspank. Men just att pengar begränsar en så förbaskat mycket. Det irriterande är att jag är inte luspank. Jag klarar mig gott och väl. Men det räcker ju fasen ändå inte!!! Det är just det här steget att kunna flytta in någonstans, all denna extra kostnad innan du ens får nyckeln till stället. Så fort det är gjort börjar ju det om som vanligt, då kan jag betala veckohyra eller vad det nu är utan problem. Men att få ihop den här halva miljarden innan... fan vad arg jag blir. Bäst att jag får mycket provision från jobbet denna vecka!

Jag kan ju inte heller gå runt och leva på absolut ingenting. Jag måste ju fortfarande betala transport, mobil och hyra här.. så man går ju lite upp och ner även om det går uppåt för varje vecka. Men pft.

Idag såg jag någon som i princip levde på enbart sina föräldrars pengar. Sånt stör mig också jädrans mycket. Jag tycker det är ett oerhört omoget beteende att förvänta sig att ens föräldrar ska betala allt. Jag ber enbart mina föräldrar om lite stöd om det verkligen behövs. Som typ nu när jag verkligen måste boka flyg men samtidigt spara för att kunna flytta. (Och ja, flytten ÄR nödvändig då ens före-detta flickvän igår försökte bryta sig in i vår lägenhet genom både badrummet och mitt rum).

Men jag fattar inte hur man kan vara 18+ och inte kunna ta lite ansvar själv. Inte konstigt att så många "rika" människor framstår som snorungar ibland. Jag har levt stor del av mitt liv på studiebidraget, egen lön och sparingar. Jag har gjort jättemycket kul för mina egna pengar. Sen att idiotskolan jag gick på lurade mig på pengar och jag var tvungen att få hjälp av mina föräldrar att överleva nu i våras, det irriterar mig som tusan. Men jag ska verkligen betala tillbaka så snart jag kan!

Min pojkvän är en sådan som tycker att han ska "ta hand" om mig finansiellt. Jag har sagt flera gånger att jag kommer aldrig fråga honom om pengar. Om han VILL spendera pengar på mig eller betala halva min hyra som han gör ibland.. det är HANS val. Jag tar emot pengarna, men jag har absolut inte bett om dom. Jag vet att han bara vill väl och när jag väl fått ordning på boende och inkomst ordentligt är det jag som vill bjuda tillbaka en hel del.

Det är konstigt hur pengar, pappersbitar och metallplattor ska styra en hel planet. Tänk om vi betalade med Haribo-nappar, vore inte det bra? Det tycker jag vi kör på!


(Ja, jag kanske låter grinig och provokativ i detta inlägg men who the fuck cares!)

Never ending love story.

Alltså min kärlek till The Ark. Alltså det finns två artister/band som kan fylla mitt hjärta till tusen och det är Darin och The Ark.

Senaste tiden har jag tagit upp min The Ark playlist igen och passande nog är ju älskade Ola Salo med i Så mycket bättre! Och jag har äntligen lyckats fixa så jag kan se avsnitten!

Jag är så himla stolt över allt han har åstadkommit. Och att han och jag kommer från samma lilla plätt på jorden. Alltså, inget slår någonsin känslan när man var på en The Ark konsert i just Växjö. Om det var någongång staden levde så var det när The Ark var i stan och spelade. Det var som att staden började pulsera av kärlek. Om jag skulle få uppleva något igen från förr, är det helt klart en av The Ark's konserter. Jag har vart på många och ärligt talat alla har varit helt magiska så vet inte ens vilken jag helst skulle vilja uppleva igen. Men känslan att stå där och skrika ut sina känslor, känna musiken pumpa i kroppen och glädjen som vibrerar i luften... Och när sista låten Calleth You, Cometh I drar igång... obeskrivligt. När jag har en egen studio flat är det jag som drar på den låten på absolut högsta volym och skriker ut min glädje att jag flyttat!

Min kärlek till The Ark är verkligen en never endling love story.

"I just wanted to be Nicki Minaj"

Hahahah, har ni sett denna videon?! Underbar!